Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FRANSKA REVOL:S IDÉER I 17809 ÅRS RIKSDAGSBESVÄR. 2I
innebära för ett idealistiskt åskådningssätt, men den skulle
i stället efter all sannolikhet hafva låtit den politiska friheten
slå fasta rötter, och på dennas träd hade sedan den sociala
jämlikhetens frukter i lugn kunnat utveckla sig. Häremot
skulle emellertid kunna invändas, att den franska adelns
företräden voro allt för oskäliga för att ens friheten skulle
varit värd ett sådant offer som deras bibehållande, men
äfven om man ej vill fästa sig härvid, så framställer sig
likväl ett annat tvifvelsmål: skulle den franska adeln verk-
ligen varit i stånd att öfvertaga ledarerollen inom ett fritt
samhälle? . Af alla tecken att döma ser det i själfva verket
ut. som om det förstörelseverk, enväldet låtit öfvergå denna
samhällsklass, varit så grundligt, att den beröfvats alla de
nödiga förutsättningarna härför. Historien visar nämligen, att
ett af de allra vigtigaste vilkoren för att en aristokratisk
ledning skall kunna ega rum är, att det öfriga folket med
förtroende blickar upp till den aristokratiska klassen, samt
att äfven denna, särskildt då den, såsom här, är ytterst tal-
rik, inom sig eger naturliga ledare i en högadel. Men inom
det gamla Frankrike var förtroendets band brustet ej blott
mellan de ofrälse och adeln, utan ock mellan adelns egna
olika lager. Adelns cahiers lemna märkliga bevis på den
ovilja, som den högre adelns (hofadelns) gynnande uppväckt
hos lågadeln (såsom då de innehålla talrika och kraftiga
protester mot hofpensioner och framför allt mot de för
högadeln gynsamma befordringsgrundsatserna inom armén),
men de visa jämväl, att samma nivellerande jämlikhetsbegär,
som gripit det tredje ståndet, äfven beherskade adeln, när
det blef fråga om ståndets politiska organisation. Om näm-
ligen något skulle varit i stånd att på den nya samhällsord-
ningen inympa ett verkligt lifskraftigt aristokratiskt element,
hade det säkerligen varit att låta den oformliga trestånds-
representationen utbytas mot ett tvåkammarsystem med ett
efter engelskt mönster bildadt öfverhus, men just emot en
sådan anordning förekomma i adelns cahiers förbittrade an-
grepp, och såsom skäl härför angifves uttryckligen, att upp-
rättandet af ett öfverhus skulle omintetgöra den jämlikhet,
som borde utmärka förhållandet mellan ståndets alla med-
lemmar. Dessutom saknades inom den franska adeln de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
