Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FRANSKA REVOL:S IDÉER I 1789 ÅRS RIKSDAGSBESVÄR. 23
frihet utan äfven ville utjämnandet af de sociala orättvisorna.
I det förra hänseendet gick det i allmänhet med afseende
på de rent praktiska bestämmelserna knappast längre än
adeln. I det senare förtjänar i främsta rummet märkas den
samstämmighet, hvarmed det yrkade på gemensamma om-
röstningar vid riksdagen — det första och nödvändiga vil-
koret för att något väsentligt på detta område skulle kunna
uträttas. En mängd cahiers ålägga t. o. m. uttryckligt det
tredje ståndet, för den händelse de öfriga vägrade sitt sam-
tycke till en sådan anordning, att det såsom representerande
nationens flertal (224 millioner», under det de adliga och pre-
sterliga riksdagsmännen blott representerade »4 äå 500,000»
individer) skulle ensamt eller tillika med de andra ståndens
minoriteter förklara sig för nationalförsamling. För öfrigt
ingå också domsagornas cahiers på speciela frågor af social
natur; så begäres t. ex. allmänt de feodala bördornas a/lös-
xing, ämbetens besättande utan afseende på börd och af-
skaffande af adelsmännens rätt att ensamma bära vapen. I
ifver för reformer i human anda gaf det tredje ståndet
naturligtvis ej efter för adeln, och med synnerlig kraft förde
det de lägre presternas talan mot hofkleresiet, därvid sär-
skildt protesterande mot att börden gjordes till befordrings-
grund äfven inom kyrkan.
Vi hafva sett, huru redan adeln ville grunda det blif-
vande franska samhällsskicket på rättigheter, som skulle vara
utmärkande för människan såsom sådan. Denna benägenhet
möter oss, såsom naturligt är, äfven hos det tredje ståndet,
bland hvilket den rådande filosofien hade sina mest hängifna
och uppriktiga lärjungar: i dess cahiers förekomma dels
yrkanden på en dylik rättighetsförklaring, dels lemnas i dem
detaljerade förslag till en sådan, och dels framställa de sina
reformförslag under formen af allmängiltiga fordringar. Då
det var ur det tredje ståndet, som 1789 års lagstiftare för-
nämligast skulle komma att utgå, kan det då vara af intresse att
närmare undersöka de principer, som af detta stånd uppstäldes
för Frankrikes och världens omskapande. Dessutom var det
nog i det stora hela samma principer, hvilkas proklamerande
adeln åsyftade med sitt yrkande på en rättighetsförklaring.
Detta kan synas orimligt på grund af den oförenliga mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
