Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITIK ÖFVER KRITIKER. 37
också ha godt af att betänka en del af dessa själfklara
sanningar. Och i grunden är. dess mål det samma. Den
moderna kritikens egentliga uppgift är att lära rätt förstå
en författare och så lära allmänheten det samma. Ty blott
hvad man fullt förstår kan man rätt tillegna sig och njuta
af. Sådan Taine och Brandes formulerat kritikens uppgift
och tillämpat den, är den en konst. En diktare är mer än
andra känslig för hvad tiden är bördig med, han anar det
och hjälper det fram på sitt sätt, han är en tidstyp. Men i
hans verk komma hans egendomligheter fram dels i det
hela, dels i enskilda karaktärer, dels i enskilda satser och
vändningar. Att af detta spridda material forma en lef-
vande bild, det är kritikerns uppgift. Och denna lefvande
bild bör kunna bli fullt ut ett så godt konstverk som en
diktad sådan. Den metod som Taine och delvis Brandes
med stor fördel användt är att uppsöka den förherskande
karaktären. I ett species inom växt- och djurvärlden liksom
inom mänskovärlden och dess individer finnes det alltid en eller
annan egenskap som dominerar, som lämpat de öfriga egen-
skaperna efter sig, och dessa få först sin rätta belysning
genom att ställas i sammanhang med den förherskande.
Själfva saken är långt ifrån ny. Sedan aflägsna tider har
den tillämpats inom geometrien, då man t. ex. härledt alla
en rätvinklig triangels egenskaper af den, att den har en
rät vinkel. Sedan har logiken i sin lära om genus proxi-
mum och differentia specifica närmare formulerat den. Den
har så tillämpats inom botaniken, zoologien och andra natur-
vetenskaper, och här har den genom evolutionsteorien fått
den form, som betingas af att det är fråga om lefvande va-
relser, under kamp för tillvaron stadda i en utveckling, hvilken
bestämmes af varelsens natur och de omgifvande förhållan-
dena. Tillämpas den nu inom historien och kritiken, så har
man Taines metod. Det är vetenskapens allmänna sträfvan
till enhet i mångfalden, en förening af den skarpaste analys
och den strängaste syntes. Det är kritikens naturliga system
i stället för dess artificiela. Att det följts före Taine är
obestridligt, men han har dock först användt det med orubb-
lig konsekvens och gifvit det dess vetenskapliga teori, i
hvilken dock ännu icke sista ordet torde vara sagdt. Fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
