Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 KRITIK ÖFVER KRITIKER.
steget är emellertid i ögonen fallande. Först genom denna
metod blir det möjligt att rätt förstå en tid, ett folk, en
författare. Uppfattar man dem blott i spridda eller meka-
niskt sammanbundna drag, blir uppfattningen dock död, ej
strängt enhetlig och delvis osann. Först genom en lefvande
enhet få de spridda dragen sin sanna förklaring och belys-
ning, de blifva för uppfattningen, hvad de ha varit eller äro,
lefvande, och hvarje nytt drag man hos dem finner intager
af sig själft sin plats i egenskapernas led och fulländar bilden
samt förklarar på nytt de andra. Men metoden har sina
stora faror; den egenskap, som uppställes såsom den för-
herskande, såsom enheten, kan vara för allmän, så att den
ingenting förklarar, såsom då Taine härleder romarfolkets
storhet ur en egendomlig byggnad af dess hjärnor, eller för
speciel, så att förklaringen ej räcker till, eller rent af ligga
vid sidan af saken, så att förklaringen blir skenbar eller falsk,
andra olägenheter att förbigå. Det lefvande lifvet lär aldrig
kunna rymmas i ett system eller omfattas af en enda metod,
än mindre om dessa ha en viss exklusiv prägel. Och fan-
tasiens och känslans lif har ofta en stark benägenhet att gå
sina från föfhuftet och dess stränga lagenlighet skilda vägar.
Men detta system och denna metod kunna dock hjälpa ett
stycke på väg att förstå lifvet, och det är mycket nog.
Gå vi nu till förevarande arbeten af vårt lands litterära
kritik, finna vi i dem ej många spår af den senast antydda
metoden, men däremot bekräftelse på åtskilligt, som ofvan-
före anförts angående litteraturens och kritikens förhållanden
till hvarandra. De två först nämnda arbetena äro nästan blott
försök att klargöra den nya riktningens innebörd och då
söka förklaringen i första rummet hos danskar och norrmän.
G. af Geijerstam utgaf år 1883 sina litteraturstudier Ur sam-
Ziden, skildrande sex norska och danska författare, men blott
fyra svenska och dessa senare mycket knapphändigt. Stu-
dierna äro studier, de vittna om att författaren samvetsgrant
genomgått de skildrade författarnes arbeten, också att de
gifvit honom åtskilliga impulser kanske, men ej så mycken
klarhet. Författarnes verk refereras med en stundom tröt-
tande omständlighet och bredd, men sammanhållande syn-
punkter äro sällsynta eller ock för allmänliga, för litet karak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
