Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 LITTERATURBREF FRÅN NORGE.
otillfredsställande afslutning. Språket är också rätt friskt och natur-
ligt, om än behäftadt med enskilda ojämnheter.
Jag har egnat denna bok ett tämligen utförligt omnämnande,
emedan den — trots de påpekade bristerna — verkligen inne-
håller mycket godt och är skrifven med en friskhet och en kraft,
som inger respekt, äfven om man kan vara oense med författaren
angående många af de af honom förfäktade åsigterna. — Hvad som’
under det gångna året för öfrigt är utkommet af berättande diktning
kan icke göra anspråk på någon synnerlig uppmärksamhet. Det
skulle då vara >»Storstadgutterne>, berättelse af Didrik Grönvold
(forfattare till skådespelet »Fru Orn»). Det är en lifsbild, som
styckevis påminner om Lie och Kielland och i den unge Erik
Storstads utvecklingshistoria också har beröringspunkter med
Geijerstams »Erik Grane». Kompositionen faller något åtskils, och
slutet är mindre lyckligt; men boken innehåller dock så många
goda moment, att den i sin helhet måste betecknas som ett
ganska lofvande förstlingsarbete. Emellertid måste författaren,
därest han skall komma att uträtta något i skönlitteraturen, först
och främst lära sig att skrifva norska. Här förekomma språkfel
sådana som »med ryggen krogen» (i st. f. kroget), »et stort gab»
(om en människa, i st. f. en), »de blev bedne tilbords» (i st. f.
budne); danismer som »snw (i st. f. slu), »lide» G st. f. like),
»fyrretre» (i st. f. furu-), >»bönderbörm (i st. f. bonde-) och orto-
grafiska praktblommor sådana som »>»nysskerrighed> och >»rangt-
byggedes!
I förfuskande af språket kan dock Grönvold ingalunda mäta
sig med Jonas Dahl (förut författare af >Paa hellig grund», »No-
veller og studier» m. fl.), som i sin nya berättelse » En bergsmands-
familier har presterat det otroliga i detta afseende. Boken, som
innehåller ett slags kulturbild från 5o-talet, bygd på barndoms-
minnen dels från en vestländsk småstad, där skildringen begynner,
dels från grufstaden Kongsberg, dit största delen af handlingen
är förlagd, är, som man ser, tillegnad författarens barn, hos hvilka
den väl hälst hade bort stanna som manuskrtipt. Man kan näm-
ligen knappast antaga, att andra läsare skulle kunna ha stor glädje
af den, dels emedan dess innehåll med sitt besynnerliga hvar-
dagssnack icke står i något som hälst förhållande till vår tid och
dess människor, dels och förnämligast emedan språket, som sagdt,
är alldeles omöjligt — en bruten rotvälska, uppfyld af den obe-
gripligaste sjömans-, bergsmans- och simpel gatjargon, vimlande
af vårdslösheter och vanstäldt af bockar. Satser som »Men endda
led fruen mere end ham» (i st. f. han), »I Bruuns mine (i st. f.
öjne) var han lige god derfor» (i st. f. for det), »brusten i graad»
(i st. f. bristet) o. s. v. borde aldrig förekomma i tryck; och im-
perfektformer som >»tripte», »blafte», »klapte», »nikte» o. s. v. stå lika
så fjärran från hvarje dialekt som från skriftspråket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
