Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN NORGE. 59
Det är på det hela taget en vandalism, som bör skarpt klan-
dras — jag ber för öfrigt mina läsare om ursäkt för att jag be-
gagnar tillfället att göra det här — denna misshandling af vårt
skriftspråk, till hvilken en stor del af våra yngre författare göra
sig skyldiga — dels af okunnighet rätt och slätt, dels förmodligen
af jägtande efter originalitet. Vi hafva nog att strida med ändä,
— målsträfvarne arbeta på sitt håll, och af tidningarna kan man
icke vänta bättre än att de aftrycka danska och öfversätta på
svenska. Men i högsta grad förargligt och sorgligt är det, att
skönlitterära författare, hvilka som konstnärer skulle vara de första
att hålla språket i rykt och ans, just äro de värsta att fördärfva
och förvränga det. —
Utan stor betydenhet äro de bidrag, som Konstantius Flood
och L. Dilling hafva lemnat till sista årets litteratur. Den förre
har utgifvit några skisser och studier under titeln »Löst og bundet,
innehållande — utom en romantisk kärlekshistoria i denne för-
fattares sedvanliga, något ytliga, men rätt älskvärda manér — en
del rätt lifliga skildringar från torg- och gatlifvet i Kristiania. Den
senares »nya skisser»: »>/ kupeemr, äro däremot ett osmakligt mack-
verk utan spår af litterärt värde.
Det samma kan visserligen icke helt och hållet sägas om det
litterära monster — uttrycket taget så väl i kvantitativ som kvali-
tativ betydelse — som jag här ofvan i förbigående vidrört: Hans
Jegers roman >Kristiania- Bohémenr, hvilken — tack vare författarens
och polisens förenade sträfvanden — har mäktat göra ett så löjligt
uppseende i vissa kretsar af vårt samhälle. Men boken hör både
på grund af sitt ämne (en skildring af allahanda könsutsväfningar)
och sitt behandlingssätt (bl. a. med indragande af kända lefvande
personers namn och privata yttranden) i så öfvervägande grad till
en gren af litteraturen, som jag icke befattar mig med: skandal-
litteraturen nämligen, att jag anser mig fritagen från att göra den
till föremål för något närmare omtalande —- trots det förhållandet,
att den af skalden Jonas Lie och en hop ungdomliga studenter
har fått attest på att vara ett både allvarligt och betydande arbete.
Boken är för öfrigt nu också ur sagan, enär den, såsom det torde
vara bekant, togs i beslag genast vid dess utgifvande. Och detta
beslag har senare fått domstolens godkännande, liksom det länge
sedan hade fått allmänhetens — naturligtvis med undantag af de
öfverlägsna och framskridna andars, efter hvilkas dogmatiska system
hvarje ingripande på detta område är en reaktionär godtycklighet
och ett försyndande mot den sanna frihetens begrepp. —
Af dramatik har — utom Björnsons skådespel — endast ut-
kommit ett par obetydligare arbeten. Henrik Jaegers »Arvegods»,
som har blifvit uppfördt på Kristiania teater, behandlar frågan,
huruvida en man har rätt att gifta sig, när han lider af ärftlig
sjukdom. Just Brocks »Ester» står icke öfver denne författares i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
