Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL —. 69
nutidens författare är mästare, rinner en underström af ab-
strakt tänkande och grubbel, där han egentligen lefver och
kämpar, dit han visserligen icke tillåter mig någon inblick,
men som spelar honom det sprattet att rycka handlingen ur
led i ett eller annat moment på ett sätt, som mera sårar
min känsla än min reflexion. Hans stora objektivitet är på
en gång hans styrka och hans fel. Den gör honom osym-
patisk, ty man känner icke att han lider med sina offer,
samtidigt som han tager sina läsares hela lidande-förmåga i
anspråk.
Därför är det också, efter hvad jag tror, som en genia-
lisk kritiker, Helena Nyblom (jag vill dock här särskilja be-
greppen genialisk och kritiker, ty fastän hon är bådadera,
är hon icke genialisk som kritiker) begår den himmels-
skriande orättvisan att påstå, det Ibsens dramatiska figurer
ej äro lefvande människor utan abstrakta begrepp. Oaktadt
min kritiska reflexion ger henne absolut orätt häruti, kan
Jag ej förneka henne en liten hållpunkt för hennes påstå-
ende i min känsla, och det kunde vara af mycket intresse,
om någon af våra skarpa analytici (t. ex. Georg Brandes)
ville våga se och utreda, om möjligen icke något fel kan
vidlåda den konstnärliga byggnad som utmärker Ibsens dra-
matiska diktverk. Jag önskar detta, icke af klandersjuka
utan af en fordran på rättvisa gentemot dessa verk, som
genom sitt gåtfulla välde så lägga beslag på våra sin-
nen, att vi förlora vårt herravälde öfver egna tankar och
känslor.
Och ännu en invändning:
Jag ser i den ena anmälan efter den andra en nästan
servil beundran för Ibsens kvinnofigurer. Denna Rebekka
upphöjes till en förnäm, en adlad ande, men jag frågar dig,
min vän, ville du ha henne — jag vill icke säga till hustru,
— men till syster, eller mor, eller vän? Eller har du i kret-
sen af hela ditt umgänge någon enda, på hvilken du skulle
vilja visa och säga: se där är hon! Och hon gör dock an-
språk på att tillhöra en sådan krets, ehuru jag får erkänna
att jag, vid första genomläsandet af boken, fick för mig
samma oadlade typ som Gina i »>Vildanden> eller Regina i
»Gengangere>; en sådan råhet och simpelhet vidlåder Re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
