Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 ROMANER OCH NOVELLER.
de där lida ungefär hvilka missförhållanden som hälst inom sina
äktenskap, blott af fruktan att, om det komme till brytning, blifva
utan uppehälle, — >»för matens skull» sålunda, som förf. så de-
likat uttrycker det. Först och främst borde ej glömmas, att
missförhållanden mellan man och hustru kunna rättas äfven på
andra sätt än genom Noras metod. Det är sant, man &an bli fri
från sjukdom i ett hus genom att slå ihjäl patienten; men det bru-
kas ock att försöka bota honom. Ergo -—- i de flesta fall är
det i viss mån en välgärning, att äfven yttre skäl binda hustrun
vid det hem, där hon valt sin post i lifvets strid, och hvarest det
under vissa förhållanden kan vara hennes pligt att hällre stupa
än desertera därifrån. Och blir ställningen henne rent ohållbar,
så torde äfven nu en modig kvinna kunna kämpa sig fram till
uppehälle på egen hand — tusentals enkor hafva gjort det, ofta
omgifna af en talrik barnskara.
Härmed hafva vi emellertid visst icke velat säga, att allt i
berörda afseende för närvarande är godt och väl. Tvärt om, mycket
kan behöfva göras, för att kvinnan, lemnad utan man, ej skall
nödställas. Men detta bör hufvudsakligen blifva en uppfostrans
sak — liksom så oändligt mycket annat; det bör botas inifrån,
ej genom yttre medel.
Och därmed äro vi inne på den väg, där vi träffa författa-
rinnan till »Hårdt mot hårdt>. Denna bok utgör nämligen en
skildring af den hjälplöshet, hvartill »societeten» uppfostrar sina
döttrar — hjälplöshet i kampen för tillvaron, hvari de så lätt
genom ett dödsfall eller en konkurs kunna störtas ut. Den är ej
ett emancipationsskri, denna bok, mot det orättvisa samhället och
de »otäcka karlarne>, utan en allvarligt manande röst, som spörjer
fäder och mödrar, uppfostrare och lärare, huru de rusta sin unga
kvinliga myndling till lifvets allvarsstrid. Felet, som här pekas
på, ligger ej så mycket i samhällets yttre organisation, som €j
fast mer i individens egen utveckling; och därvid är det ej blott
fråga om bristen hos salongernas unga damer på en yrkesfärdig-
het, som i nödfall kunde skänka uppehälle, utan framför allt om
bristerna i deras inre utveckling, i deras karaktärsdaning. — Och
vid skildringen af den strid, som den unga medellösa flickan har
att kämpa för sitt lif, har författarinnan hvarken målat henne och
hennes systrar i något förskönande ljus, ej häller skildrat mannen
såsom kvinnans naturlige fiende, utan tvärt om såsom hennes af
naturen anvisade hjälpare, då hon är för svag och sätter >»vekt
mot hårdt>.
Man har klandrat denna upplösning i boken och sagt, att
den ej bidrager till skärpande af bokens mening, utan tvärt om
spränger dess bevisföring. Men finnes det då i den moderna
tragedien intet annat slut än den lekamliga döden? Har ej Ce-
cilia lika afgjordt dukat under i sin kamp för uppehälle genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
