- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1887 /
118

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118 ROMANER OCH NOVELLER.

träla och försaka, men också att i smyg taga ut sin rätt, då detta
sig göra låter. Blott dessa tvänne typer kunde göra en börjande
författares lycka.

Att de båda böckerna äro utan brister, ha vi härmed ej på-
stått. Båda äro litet ojämna. Först i senare hälften af sin be-
rättelse får Mathilda Roos fullt lif och färg in i den, under skil-
dringen af Cecilias strid på egen hand, under det att däremot
bokens förra del, hvari förf. upprullar taflor ur den societets lif,
hvari Cecilia inträder dels under sina föräldrars lifstid, dels sedan
hon upptagits i sin rike slägtings, grosshandlare Billners hus,
oväntadt nog hos denna rutinerade skildrare just af Stockholms-
societetens lif, är svagare. I Anna Wahlenbergs bok är förhållan-
det omvändt; där är början med skildringarna från Siris föräldrahem
ojämförligt det bästa, under det att däremot teckningen af Siris
eget hem och äktenskap ej gör samma lefvande verklighets-
intryck. — I båda böckerna finnes det episoder, som ej höja
sig till det helas nivå. Båda berättelserna äro svaga i öfvergån-
garna mellan sina första och andra delar. Psykologien i Cecilias
förhållande till Ernst är väl afsedd att vara skarpsinnig, men gör
åtminstone på oss ej ett fullt öfvertygande intryck; liksom vi ock
ej riktigt tro på skildringen af Cecilias förhållande till den simple
förföraren, telefonbolagets direktör. En ung kvinna, med hennes
bildning och vanor, tilltro vi icke den sorts »fördomsfrihet», som
Cecilia här beskylles för. Och i »Små själar» är det ett stort
hopp emellan Siris flicktid och hennes äktenskap, hvars förhistoria
vi endast få antydd, så att säga, i telegramstil. Äfven enskilda
figurer äro mindre lyckade. Så gör salongserotikens romantiske
hjälte, Erik Dahlheim, en slät figur i »Hårdt mot hårdt»; och den
något oklart tecknade doktor Blewits liksom också den gammal-
modiga förföraretypen professor Metterling vanpryda porträttgal-
leriet i >»Små själar».

Men dessa detaljanmärkningar hindra oss ej att i det hela
räkna båda dessa berättelser bland värdefulla nyvinningar för vår
vitterhet, hvilka erbjuda en lättläst och angenäm lektyr och äfven :
lemna månget tankeferment, värdt att taga vara på.

S—e.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 20:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1887/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free