Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 127
2
något kunde slutas rörande hans utveckling»; i ett annat bref till
C. P. Hagberg uttrycker han samma önskan, men antagligen har
han sedermera alldeles icke erhållit de i dessa hänseenden önskade
upplysningar, eller åtminstone ej annorlunda än i ganska knappt
mått. Herr af Wirsén har varit lyckligare lottad, i det han haft
att råda öfver ett, som det synes, mycket rikligt material, hvilket
han också på bästa sätt gjort sig till godo, så att han lemnat en
klar och helgjuten bild af Oxenstierna med hänsyn till icke blott
hans poetiska verksamhet, utan jämväl till hela hans utveckling
och lifsgärning som människa. Han har således just gjort hvad
Tegnér skulle velat, men af omständigheterna hindrades att
göra, och han har gjort det med all den sympati, som en så
blid och älskvärd personlighet som Oxenstiernas ovilkorligen
måste väcka hos beslägtade naturer. »Minnetb> har denna gång
blifvit en fullständig lefnadsteckning, där i synnerhet skildringen af
den offentlige mannen tilldrager sig uppmärksamheten för det
myckna nya, som däri innehålles. Det framgår bland annat häraf,
att Oxenstierna visserligen icke var någon stor statsman eller åt-
minstone ej fick tillfälle att visa sig som sådan, men att han dock
hade en ganska klar politisk blick, som särskildt i fråga om franska
revolutionen man nästan skulle kunna kalla en siares. Redan den
3 oktober 1789 skrifver han: >»Jag fruktar, att man i Frankrike
räknar för mycket på dygdens möjlighet hos en hel nation, att
man gör lagar för människan sådan hon borde vara, och ej sådan
hon är, att man ej kommer i håg att, då den första hettan gått
öfver, intrigen och vinningslystnaden återta deras välde, så mycket
farligare då som lagarna, i hopp att dygden ensam skall råda,
ej satt nog bommar för lasterna, och ändtligen att den samma
assemblée, som nu till ett så värdigt ändamål styr Frankrikes
omäteliga resurser, kan lika lätt nyttja dem en gång till nationens
förtryck, utan att då någon motvigt finnes, som kan hindra den
tilltagsne undersåten, stundom mera farlig än despoten. Projektet
till regeringsformen är besynnerligt. Det synes mera ett verk från
en akademi än från Solon och Lykurgus, och, uppsatt i teser,
kommer mig före, som om assembléen skulle respondera och hade
bjudit Europa till opponenter.> Det dröjde, som bekant, endast
ett par dagar, innan historien började gifva Oxenstierna rätt, tyvärr
blott allt för mycket rätt i dessa hans åsigter.
För öfrigt må det vara nog att såsom synnerligen intressant
här framhålla skildringen af Oxenstiernas förhållande till Gustaf
II samt den estetiskt-historiska undersökningen (sid. 175 och
följ. samt 221 och följ.) af den mnaturbeskrifvande lärodikten.
Det hela bär ett vackert vittnesbörd om den »akademiska mått-
fullhetv, som särskildt höfves domen öfver död man, och man
kan skatta Oxenstierna lycklig, att för hans minne sörjts på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
