Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 LITTERATUR.
Att skrifva Svenska Akademiens historia var under inga för-
hållanden någon lätt uppgift. Skulle, som rimligt var, Akademien
till sin hundraårsfest gifva ett uppdrag i detta hänseende, så kunde
knappast någon vara närmare att mottaga det än herr Ljunggren;
men svårigheten förminskades ej däraf, att denne själf är en af de
18, och det får vid sådant förhållande anses som en verklig upp-
offring, att han åtog sig det samma. Man har så mycket större
skäl att vara herr Ljunggren tacksam för denna uppoffring, som
det är nogsamt bekant, att han för uppfyllandet af Akademiens
uppdrag måst taga en dyrbar tid från fortsättandet af det stora
arbete, Svenska vitterhetens häfder, som naturligtvis ligger honom
personligen mest om hjärtat, på samma gång som den läsande
allmänheten med längtan afvaktar hvarje nytt häfte.
Svenska Akademiens historia, utgifven på Akademiens eget
föranstaltande, kan och bör — säger författaren 1 sitt förord —
icke vara annat än en enkel redogörelse för hennes verksamhet,
jämte ett framläggande af de aktstycken, hvarpå omdömet öfver
denna har att stödja sig. Det taktfulla i denna uppfattning lär
väl ingen vilja jäfva; men däraf har dock blifvit en oundviklig
följd, att författarens personliga åsigter så godt som alldeles undan-
skjutits, ehuru å andra sidan den fördel vunnits, att han kunnat
så mycket konsekventare genomföra »sin redan från början fattade
plan att gifva framställningen all den opartiskhet, som höfves ett
arbete, hvilket vill vara en historia och icke en apologi.
Behöfver i själfva verket Svenska Akademien en apologi? Det
kan så tyckas, när man ser de frenetiska anfall, med hvilka man
från visst håll ansett sig böra hedra hennes sekularfest; men hos
mången torde väl dessa anfall alldeles osökt hafva i minnet åter-
kallat Stjernhjelms verser:
Månen i tysthet går sin gång och aktar ej hundglafs.
Så gör en lastlös man, som ärliga lefver i stillo,
ler åt gabbara-glänts och klaffare-tunga föraktar.
I alla händelser beror det väl ytterst på, hvilken Akademiens
uppgift varit och huru hon fylt den. Om den förra af dessa
punkter kan tvistas. I allmänhet har väl saken hittills fattats så,
att Akademien inrättats för att »arbeta uppå Svenska språkets ren-
het, styrka och höghet;, hvilket skulle vara hennes »yppersta och
angelägnaste göromål» (ej ändamål), såsom orden lyda i & 22 af
stadgarna, hvarmed också stämmer den passus i stiftelsebrefvet,
som säger, att konungen beslutit upprätta »ett Samhälle eller Aka-
demi endast för svenska språket»; men häremot gör herr Ljung
gren gällande fortsättningen af samma ställe, där det heter, att
konungen velat helga sin nya skapelse »åt de ädlaste af alla tids-
fördrif: Vältaligheten och Skaldekonsten, att under uppodlande och
stadgande af svenska språket utsprida och upphöja AÅran och Min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
