Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 131
net !, samt sjunga de Store Mäns lof, som dels styrt, dels tjänt och
frälsat Fäderneslandet, och därmed på en gång utvidga Svenska
Namnets och Språkets ära». Själfva stiftelsebrefvet är naturligtvis
den afgörande urkunden, till hvilken stadgarna utgöra allenast ett
"bihang, som ordnar detaljerna, och författarens argumentation är
äfven i öfrigt mycket anslående; men den hinner väl ändock
näppeligen till en fullt öfvertygande bevisning för riktigheten af en
sats, som formulerats så, att Akademien »skulle först och sist?
vara en vårdarinna af fosterlandets stora minnen». Här ligger
emellertid föga vigt vid ett mer eller mindre, då det ju i alla fall
ej är underkastadt ringaste tvifvel, att konungen åsyftat, det Aka-
demien skulle vara verksam i båda riktningarna, för vården af de
fosterländska minnena och för språkets uppodling.
Går man därnäst till frågan, huru Akademien fylt denna sin
uppgift, så hafva till och med de, som systematiskt häckla henne,
väl aktat sig att framställa någon anmärkning i det förra hänseen-
det, enär det torde vara helt enkelt omöjligt att på något annat
håll uppvisa en mer lysande rad af minnesteckningar öfver frej-
dade män, än den som innehålles i Akademiens handlingar. Med
så mycket större nitälskan har man kastat sig öfver den andra
sidan af hennes verksamhet, den som gäller språket, och denna
sida är onekligen vida svagare. Man har t. ex. ända sedan Poly-
fems dagar roat sig med att hopplocka missbildade blomster ur
Akademiens örtagård, och detta må ju vara vederbörande gärna
unnadt, eftersom det är ett ganska oförargligt, för att ej säga
barnsligt nöje: smaken växlar ’med olika tider och ej blott det,
utan äfven för individerna, så att till och med samma individ kan
ena gången finna smaklöst hvad han en annan gång funnit ganska
smakfullt; detta gäller, liksom om seder, vanor, klädedrägt och
mycket annat, så äfven om föreställningar, ord och uttryckssätt,
och denna smakens subjektivitet och föränderlighet är så allmänt
erkänd, att den hos många folk blifvit till ordspråk: tycke och
smak kan ingen förta, chacun son godt, de gustibus non est dispu-
tandum, m. fl. Att för öfrigt någon gång en verklig felaktighet
kunnat förekomma i den ene eller andre akademikerns skrifter, är
väl en mänsklig sak: äfven vid den omsorgsfullaste siktning kunna
sådor 3 komma med. — Också i ordboksfrågan finnas många för-
mildrande omständigheter. Det kunde gå jämförelsevis lätt att
åstadkomma ordböcker för de romanska språken, där en så väsentlig
! Utrymmet medgifver tyvärr här endast att påpeka den ypperliga: ut-
redning, som herr Odhner i början af sitt inträdestal gör af konung Gustafs
yttranden om historieskrifningen och de fosterländska minnena. Del 62,
sidd. 16—20.
2? Kursiveradt i N. S. T.
3 Ordet förekommer både i Dalins Ordbok och Akademiens Ordlista
utan någon nota antiquitatis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
