Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 133
miens fel och svagheter, men han skref dock till en sin mycket
förtrolige vän: »Det vore oförskämdt hyckel, om jag nekade, att
jag kände mig både glad och ärad af Svenska Akademiens val.
Det gifves bland dess tappraste motskrikare väl knappt någon,
som, om han vore uppriktig, ej skulle tillstå det samma. <Inrätt-
ningen är därtill allt för lysande, och de stora namn, den räknat
eller ännu räknar ibland sig, utgöra dock, andra förtjänster oför-
klenta, den egentliga kärnan af landets vittra ära.» (Bref till A. C.
af Kullberg den 19 nov. 1818.) Så var det för snart 70 år sedan;
månne det är mycket annorlunda nu? I ett samfund af 18 per-
soner kunna, ja måste gåfvorna vara olika både till art och mått;
men de tre kategorier af ledamöter, efter hvilka stiftaren själf be-
stämde sitt val (Akad. Hist. sid. 16), finnas ännu som förr represen-
terade, och, man säge hvad man vill, erkännes det dock tämligen
allmänt, att de tillsammans ännu utgöra just hvad Tegnér så ut-
trycksfullt kallade den egentliga kärnan af landets vittra ära. Sven-
ska Akademien har, lika litet som någon annan mänsklig inrättning
varit ofelbar; men hon har icke häller gjort anspråk på att vara
det, och det ligger ingen förmätenhet 1 herr Ljunggrens ord, att
Akademien »>»icke utan en berättigad tillfredsställelse kan skåda
tillbaka på de förflutna åren». Samma åsigt uttalades i de lyck-
önskningsskrifvelser, som landets båda universiteter sände Akade-
mien till hennes hundraårsfest, och en lysande bekräftelse gafs
däråt af honom, »som med förtjänstens fulla rätt skulle, om sam-
hällsställningen det medgifvit, länge sedan hafva intagit en plats
bland hennes ledamöter», då Akademiens höge beskyddare uttalade
som sin mening, att Akademien, i stort sedt, troget och väl mot-
svarat konung Gustaf III:s ädla afsigt, och att, om hon icke alltid
och vid alla tillfällen lyckats tillfredsställa allas tycken och for-
dringar eller vinna allas bifall, hufvudskälet därtill helt enkelt varit,
att hon icke alltid bort göra det.
Lund, nov. 1886.
Edvard Lidforss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
