- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1887 /
132

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 LITTERATUR.

del af ordförrådet härstammar direkt från latinet, betydelserna lågo
klara och deras filiation kunde styrkas genom exempel från en
rik litteratur; därför fingo den franska och den spanska akademien
ej mindre än La Crusca tämligen snart sina ordböcker färdiga.
Men den moderna språkvetenskapen ställer på dylika arbeten for
dringar, som först på senare tider kunnat fullgöras, och däraf har
blifvit en följd, att de nämda ordböckerna nu allasammans äro
mer eller mindre föråldrade. Sådant skulle ock hafva varit den
svenska ordbokens öde, om hon kommit till stånd, innan Grimms
och Rydqvists verk hunnit bära sin frukt: hon skulle i detta ögon-
blick otvifvelaktigt varit i det närmaste värdelös. Besinnar man
så, att den grimmska ordboken, som hållit på att utgifvas i 30
år, ännu är långt ifrån färdig, trots den mängd (af öfver 100)
vetenskapsmän som arbetat därpå; erinrar man sig vidare, hvad
den stora engelska ordbokens utgifvare har att förfoga öfver i
arbetskrafter och penningar, hvarom häpnadsväckande uppgifter
för ej länge sedan lemnades i tidningarna; och jämför man så
med dessa båda företag de vilkor, under hvilka Svenska Akade-
mien arbetat och arbetar, så lärer en billig domare ej finna henne
så brottslig, som hennes anklagare velat låta påskina. Men detta
att vara bidläg i sina omdömen måtte bli dag för dag svårare. En
del af pamfletterna mot Akademien hafva emellertid haft åtmin-
rörande är det att se, hur man, för att komma åt Akademien, ej
ens skytt att som stridsvapen använda Anders Uppströms namn.
Därtill är det namnet sannerligen för ärligt och för godt. Hvarför
han ej lyssnade till uppmaningen att deltaga i Akademiens ord-
boksarbete, det har hans son, herr Vilhelm Uppström, i företalet
till faderns af honom utgifna sista arbete fullkomligt otvetydigt
förklarat: »detrectavit, ne ab Ulphila, si quid amissorum denuo in
lucem protractum esset, conficiendo detraheretur». Uppström var
redan då fullt medveten om, att han hade sin lefnads högsta upp-
gift inom de gotiska studierna; denna uppgift vardt han trogen
intill slutet och fylde den äfven på ett sätt, som tillförsäkrade
icke blott honom själf vördnad och tacksamhet af dem, som hade
den oförgätliga lyckan att vara hans lärjungar, utan äfven hans
namn odödlighet, så länge gotiska språket kommer att studeras.
Huru vid ofvan utredda förhållanden v. Beskows och Rydqvists
bref till honom i ordboksfrågan skulle kunna ingå i beståndsdelarna
af en törnekrans åt Akademien, det förefaller verkligen vidunderligt.

Det är för öfrigt en måttlig ära att anfalla Svenska Akade-
mien: enligt stadgarnas 8& 47 får ingen hennes ledamot svara å
angrepp mot henne, därest han icke uti en allmän sammankomst
varder af nio ledamöter därom »ombuden och tillsagd», och fak-
tiskt är, att denna under så stränga vilkor satta försvarsrätt aldrig
begagnats. Tegnér d. ä. var, som bekant, icke blind för Akade-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 20:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1887/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free