Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN DANMARK. 135
får söka sitt väsentliga diktande stöd i dr Schandorph, hvars för-
hållande till det samma dock alltifrån början gjort intryck af att
vara mera tillfälligt. Under dessa omständigheter betänker man
sig icke längre på att taga hr Herman Bangs obestridliga, men
något skeppsbrutna talang med som insats, oaktadt denne författare
ännu för få år sedan blef kastad som en fjäderboll fram och till-
baka mellan partierna, af hvilka intetdera riktigt ville kännas vid
honom. Hvarken Schandorph eller Bang tyckas emellertid hafva
förmåga att häfda skolans forna rykte, och ännu mindre är detta
förhållandet med någon af skolans yngre adepter: Gustav Esmann,
Edvard Brandes, Otto Benzon, Peter Nansen o. a. Största delen
af dessa skribenters alster äro blott tämligen osjälfständiga efter-
bildningar af den allra lättaste franska novell- och proverbstilen,
mer eller mindre klumpiga i sina försök att tillegna sig den finhet
1 formen och den spiritualitet i dialogen, som skulle täcka öfver
det felande innehållet. Det relativt betydligaste däribland, dr Edv.
Brandes’ skådespel, kan i alla fall betecknas blott som en dialogi-
serad problemdebatt, som har litet med det dramatiska och ännu
mindre med poesi att göra.
Som förhållandena gestaltade sig, kom det visserligen ganska
lägligt för ledarne, att publikens under det sista decenniet lifligt
väckta litterära intresse ungefär samtidigt med det stora affallet
begynte att minskas, i det uppmärksamheten mer och mer upptogs
af de starkt spända politiska förhållandena. Man fick härigenom
en anledning att utan egentlig konkursförklaring draga sig ur en
högst obehaglig situation. Det gälde att dölja de felslagna för-
hoppningarna och att bringa i glömska de stortalande profetiorna,
som ännu nyligen hade förkunnat en nära förestående guldålder,
då de sista qvarlefvorna af föråldrade fördomar skulle vara bort-
sopade ur landet och hela kulturlifvet eröfradt åt den nya rikt-
ningen. Glömskans dok sänktes då öfver alla missräkningar ge-
nom förkunnandet af ett nytt slagord: friheten var i fara, nu var
det icke längre tid att syssla med estetik och litteratur: nu gälde
att verka utåt i det praktiska och politiska lifvet, stiga ned i fol-
kets vida kretsar för att hand i hand med dem värja vår dyr-
baraste egendom! Detta förbund med >»folket> kom visserligen
att stå i ett något besynnerligt ljus, då den s. k. »danska vänstern»,
vår egentliga bondedemokrati, år 1884 hade blifvit betänksam öfver
kamratskapet med de europeiska vänsterelementen och på ett täm-
ligen oceremoniöst sätt afsatt dessa från redaktionen af vänsterns
gemensamma organ >»Morgenbladet», som hädanefter skulle ledas
I! en mera folklig, grundtvigiansk anda. Men det lyckades snart
de sålunda utskjutne att få ett eget blad på benen: »Politikken>,
som genom sitt mildast sagdt ogenerade skrifsätt snarare än genom
något betydande innehåll skaffat sig en icke ringa läsekrets i själfva
hufvudstaden, och vid hvilket partiets små och stora pennor nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
