Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 LITTERATURBREF FRÅN DANMARK.
fått fullt upp af journalistisk och politisk sysselsättning, som mer
och mer aflägsnar dem från den poetiska. Till och med dr G.
Brandes har tillfälligtvis försökt sig som politisk ledare och folk-
talare i Jutland, utan att dock, som det synes, på detta verksam-
hetsfält hafva förmått tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet i
samma grad som på estetikens område. 1 detta sitt egentliga
fack har han på senare tiden endast lemnat några artiklar i tid-
skriften »Tilskueren», hvilka man helt säkert dömer hänsynsfullast
genom att beteckna dem som hastverksarbeten, utan att gå när-
mare in på den strid, som uppstått om dem.
Medan den moderna realismen i Sverige, hvarest den vann
senare insteg, tyckes vara i raskt framåtskridande under ledning
af Strindberg, fru Edgren o. a., är den alltså inom vår litteratur
snarare 1 begrepp att afträda från skådebanan och stäld på öfver-
gång till den politiska radikalismen, dit det icke är ’dessa raders
uppgift att följa den.
Då jag nu går öfver till att tala om några af de betydligare
arbeten, som på sista tiden utkommit i Danmark, får jag därför
mera sällan anledning att sysselsätta mig med denna i vår litte-
ratur nyss ännu så framträdande riktning, men vill däremot göra
början med de därifrån utgångna diktare, som alltjämt hafva en
plats bland våra främsta.
& LJ
&
Medan Gjellerup uppsade tro och huldhet i en mera tillfällig,
men skarp generaluppgörelse, anknuten till hans resebeskrifning
» Vandreaaretr, hade Drachmann användt reseminnenas form för att
utskicka ett flammande manifest 1 »Ostende og Briigge», en bok
som säkerligen hör till de yppersta prosadikter i vår litteratur.
Genom den symboliska motsatsen mellan den glänsande »mondaina:
badorten och den allvarliga gamla katolska klosterstaden ställer han
1 gripande ord och talande bilder den gamla och den s. k. nya
tiden ansigte mot ansigte och gifver den sista ett allt annat än
smickrande omdöme. Den uppriktiga harm, som ljungar ut genom
bägge skaldernas protester, är kanhända blandad med någon bitter-
het, som naturligtvis måste gripa den ärligt menande neofyten, när
han efter en lång förberedelsetid har blifvit införd i det allra-
heligaste och presterna så bakom förhänget endast hafva en trä-
kloss att visa honom i stället för den utlofvade gudomen. Men
denna harm vittnar i alla fall tydligt om, hvilket småaktigt tyranni
som i den skolan har öfvats i sanningens och frihetens namn.
Det är då intet under, att båda skalderna, strax sedan de kastat
af sig oket, kände sig uppfordrade att lägga »nutids- och problem
diktningen» på hyllan och söka en friare och värdigare använd-
ning för sin begåfning i sysselsättningen med historien och forn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
