Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 OFÖRGÄTLIGA ÖGONBLICK.
liga medlemmen af din ätt, — det tycks mig nästan som
hade du en skyldighet att ej förbli ogift.
Legationssekreterarens ansigtsuttryck hade . plötsligen
förändrats. Den skämtsamma ton, han nyss användt, försvann,
och hans röst lät allvarlig, nästan högtidlig, då han vände
sig mot baronen och svarade:
— Jag kommer aldrig att gifta mig, det fins förhållanden
som göra ... att jag aldrig kan gifta mig .
Baronen såg på honom hastigt och forskande.
— Ah, jaså, — sade han och gjorde en gest med hän-
derna, liksom hade han velat säga: »nå, då skola vi ej mera
tala därom, jag förstår dig, käre vän, jag förstår dig.> —
Det är märkvärdigt, — fortfor han mera för sig själf, i det
han kastade sig ned i en soffa och lade det ena benet öfver
det andra, — hvad vi människor ändå litet äro herrar öfver
riktningen af vårt öde. En känsla, som brusar upp något
för häftigt, som under några flyktiga stunder antar större
och kraftigare former än kälkborgaremoralen föreskrifver, —
och vi tvingas att gå in på en väg, som vi själfva ej
valt, vi tvingas att tillknyta det band, vi hällre skulle vilja
kasta af oss, ända tills knuten är så hård och fast, att vi
icke kunna och — af gammal vana icke häller vilja lösa
den ...
— Du misstar dig, — sade Örnfelt, alltjämt med samma
allvarliga ansigtsutryck — det band, jag bär, är ej. tillknutet
af tvång, utan af mitt eget val, eller rättare, det är intet
band, då det blott. är min egen vilja och önskan som
binda.
Baronen märkte, att han hade missuppfattat Örnfelts
föregående ord; han förändrade också genast hållning, gjorde
en liten aktningsfull böjning på hufvudet, för att visa att
han ögonblickligen ändrat tankegång, under det hans ögon
fingo ett på samma gång nyfiket, diskret och ironiskt öfver-
seende uttryck, liksom hade han velat säga: »det där låter
intressant — -men tro inte, att jag ämnar göra några frågor
i så ömtåliga ämnen — — -— för öfrigt, min stackars vän,
befinner du dig ännu på det stadiet?»
Örnfelt satt en stund tyst och stirrande; därefter böjde
han sig framåt, kastade bort den utsläckta cigarren, tog en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
