Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFÖRGÄTLIGA ÖGONBLICK. 159
pappersknif och balanserade den mellan fingrarna med denna
jämna, ifriga rörelse, hvarmed en del personer ackompanjera
sitt tal, då de. äro upprörda eller oroliga.
— Ja, du har rätt, – fortsatte han, — det är endast
sällan -’vi människor själfva bestämma öfver vårt lif. Ödet
herskar öfver oss, det griper oss tvärt emot vår egen vilja,
vi spjärna emot, vi försöka bli fria, men vi äro fastlänkade
och söndersplittras genom vårt lifs disharmoni. Men, — det
händer någon gång, då ödet griper oss, att äfven vår vilja,
våra önskningar, vår hetaste åtrå just gå upp i denna ödets
järnvilja, falla samman med den, orubbligt och för alla
tider ..
Det är då vi lefva detta sköna harmoniska lif, som
världen så litet känner till, och som uppstår endast när till-
fredsställandet af vår hemligaste längtan, våra djupaste själs-
behof, vår karaktärs nycker och egendomligheter genom
någon sublim slump sammanfaller med ödets vilja. Det är
då vi äro lyckliga, äfven om vi lefva i strid med samhällets
lagar, äfven .om människor kalla vår lycka — en synd!
Han tystnade. Hans röst hade under det han talat
blifvit häftig och upprörd, och ögonen blixtrade, som om
han i fantasien försvarat någonting för honom heligt mot
råa och hänsynslösa angrepp.
— Mycket sant, — svarade baronen lugnt, — detta är
lyckan — och hvem har icke någon gång känt så? Men
hur ofta inträffar en casus, sådan som du beskrifver, hur
ofta sammanfaller min vilja med ödets — hvem är den
lycklige, som kan säga att det han skadl, det vill han?
— Nej, — svarade Örnfelt, — jag erkänner ju att det
sällan inträffar. Men, — tillade han hastigt, — det fins dock
de, som äro nog lyckliga att kunna säga; jag vs! det jag
skall och 2nåste! — och i mig ser du en af dem. Jag. svor
en gång en ed — i ett ögonblick, då jag icke.var mig
själf mäktig, då detta hemlighetsfulla som styr lifvet -— —
kraften, viljan, eller hvad du må kalla det — låg öfver mig
som en döfvande, betvingande makt, — och jag känner nu,
sedan jag vaknat ur ruset, sedan jag kan veta om det är
min heder eller min vilja som binder, att jag icke har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
