Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 OFÖRGÄTLIGA ÖGONBLICK.
kavaljerer stod omkring henne och skingrade sig motvilligt,
då baronen, åtföljd af sin vän, kom dit fram.
— Emérence, — sade baronen, sedan han med en viss
faderlig förtrolighet hälsat på den unga damen — tillåt mig
att för dig presentera min vän, legationssekreterare Örnfelt,
som du kanske någon gång hört mig tala om, och med
hvilken jag nyss haft nöjet att tala om dig...
Örnfelt bugade sig något stelt. Baronens ord förargade
honom, och han antog ofrivilligt ett högtidligt, ja nästan
högdraget ansigtsuttryck.
— Jag vågar naturligtvis icke framställa en förfrågan, om
fröken har någon dans ledig? — frågade han med ett stereo-
typt leende. ”
Den unga flickan fäste sina mörka, genomträngande
ögon på Örnfelt. Öfver hennes läppar hvilade detta öfver
modiga leende, som är eget för unga flickor, hvilka ständigt
omgifvas af männens hyllning, och hon var genast färdig
att afskeda denne nye kavaljer med sin vanliga likgiltighet.
Men det var någonting i Örnfelts kyliga hållning, som kom
henne att ändra beslut, någonting som på en gång retade
och behagade henne. Hon tog hastigt upp sitt program
och genomögnade det.
— Andra frangaisen, om ni önskar, — sade hon kort
och med minen af en drottning, som utdelar ett oväntadt |
ynnestbevis.
— Jag tackar — svarade Örnfelt artigt och lugnt — jag
vågade ej hoppas en sådan lycka! Tillåter fröken, att jag
skrifver mitt namn på programmet? — fortsatte han och
framsträckte till hälften sin hand.
— Det behöfs inte, — svarade Emérence, i det hon
vek programmet i fyra delar och stoppade det innanför
sin handske — jag mins ändå!
Örnfelt gjorde inga invändningar, utan bugade sig blott
å nyo. I det samma spelades upp till första polkan; fröken
Emérence’s kavaljer kom och hämtade henne, och baronen
och legationssekreteraren drogo sig tillbaka.
— Bravo! — utropade baronen med ett förnöjdt leende, —
Du kan med Cesar säga: veni, vidi, vici! Hon mankerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
