Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 OFÖRGÄTLIGA .ÖGONBLICK.
emottaga hans tacksägelser. Då har jag känt . . . hur skall
jag uttrycka mig? . . som om någonting vidgats omkring
mig . . . en aning om lösningen till gåtor, som jag grubblar
på, har genomfarit mig . . . jag har tyckt mig älska Gud så
gränslöst och att äfven han älskade mig . . . Men det är
blott flyktiga ögonblick . . . så återtar lifvet sin vanliga
gång, jag roar mig, dansar, tänker på min toalett, men inom
mig bor alltid en otillfredsställelse, ett missnöje. Kan ni
inte säga mig, hvad jag vill, hvad jag önskar, hvad som
skulle tillfredsställa mig, – ni som förstår lifvet och män-
niskorna?
Hon såg på honom med en öppen blick ur sina stora,
mörka ögon, en blick, i hvilken låg koncentrerad all den
passionerade energi, som utströmmade från hela hennes per-
sonlighet och som tycktes säga: jag vill, att ni skall kunna
svara på min fråga, och när jag vill någonting, genomdrifver
jag det alltid.
Han betraktade henne med en känsla af förvåning, blan-
dad med beundran. >»Hvilken egendomlig varelse!» tänkte
han inom sig, »ja, i sanning, hon är ämnad för någonting
annat än att vara baldrottning!»
— Hur vet ni, att jag förstår lifvet och människorna? —
frågade han småleende.
-— Åh, det märkte jag genast, det kände jag, innan ni
ännu yttrat ett ord. Och vi hade inte länge talat med hvar-
andra, förrän jag inom mig tänkte: »det fins ingen här som
sett så mycket af lifvet, som förstår människorna så bra
som han, ingen som eger en sådan förmåga att uppfatta
olika karaktärer och lynnen>, — — ty människor i all-
mänhet kunna icke uppfatta mera än ett slags karaktär: sin
egen, och därefter döma de alla andra...
I det samma spelades upp till en ny dans. Emérence’s
ansigte mulnade plötsligen; nödvändigheten att afbryta detta
samtal förorsakade henne en känsla af missräkning, så stark
att den nästan gick öfver i smärta.
— Ja, min goda fröken, — sade Örnfelt, då han såg hur
kavaljererna rundt omkring bjödo damerna armen, — nu bli
vi antagligen snart afbrutna, och hvem vet om fröken mera
ger mig tillfälle att närma mig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
