Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 OFÖRGÄTLIGA ÖGONBLICK.
— Den moderna filantropien tilltalar mig icke. Dessa
fruntimmer, som ställa till basarer och gå omkring med listor
för fattiga och ordna asyler, ha aldrig varit sympatiska för
mig. Det är så mycken humbug häri, så många andra pas-
:sioner man tillfredsställer under välgörenhetens mask . ..
— Ack, min fröken, — svarade Örnfelt med en axel-
ryckning, — det hörs, att ni lefver i en småstad, ni ser allt
i smått! Hvem talar om fruntimmer, som ordna basarer och
societetsspektakel, — det är visserligen ganska välmenande,
och, tro mig, äfven om det fins många dåliga motiv för ett
dylikt slags välgörenhet, fins det också flere goda. Nej, ni
måste se saken i stort, om ni skall förstå mig! Ni skall inte
fixera oväsentliga bisaker, som ingen roll spela, utan fästa
er vid själfva tidstecknet, det vill säga den välgörenhetsanda,
som, likt ett allmänt medvetande, mer och mer griper om-
kring sig bland folken och som i mina ögon ger nutiden en
prägel af ljus och förhoppning, som ingen annan tidsålder
haft. Denna välgörenhet, denna allvarliga, verksamma sträfvan
att rädda olyckliga bröder, skulle jag vilja kalla frukten af
de frön vår frälsare en gång utsådde, och som under ir-
hundraden legat och grott i människoslägtets sinne, — och
tro mig, den har en större betydelse för framtiden än ni
kan ana! Ty den har sin grund i det renaste och bästa
inom oss: kärleken till alla, — och den skall en gång an-
taga formen af det, hvarefter vi alla sträfva: lyckan. Vi
skola en gång blifva lyckliga, då vi lärt oss förstå, att den
egoistiska lyckan, d. v. s. den personliga, egentligen är
olycka, och att den sanna lyckan endast kan bestå i att,
om jag så får uttrycka mig, kunna vidga vår känslovärld
utöfver det egna jaget. Men det är så få, som förstå detta, —
och ännu färre som känna det. Nu invänder ni kanske, att
det ligger någonting sjukligt, någonting af asketism i ett
dylikt försakande af lyckan? Om ni ville göra, som jag ber
er: resa, studera lifvet, ni skulle få se saker, som ni häpnade
öfver! Jag skulle kunna berätta för er om unga kvinnor af
den bästa familj, vackra, intagande, som. i sina härligaste
ungdomsår med hänförelse omfattat tanken att egna sitt lif
och sina krafter åt de lidande. Jag medger, att här hemma
påträffar ni icke ofta en dylik företeelse, men i de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
