Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL — 255
dem, — antingen hon nu i sina smådikter slår an ett har-
moniskt ackord, som dröjer kvar i mitt sinne och öfverröstar
mången yttre disharmoni, eller hon i litet för många ord
ibland, men aldrig fula, berättar mig något från närmaste
granngård. Hennes diktarförmåga framstår dock bäst i den
bundna formen, där hon besitter en klassisk förmåga att af-
runda hvad hon har att säga, på ett sätt, som våra största
mästare skulle kunna afundas henne. Hennes sista punkt
är därför nästan alltid den bästa, icke därför att den be-
tecknar slutet, men för att slutet innehåller kärnan af den i
dikten inneboende tanken.
I allmänhet är hon gärna naturens och all naturlighets
tolk, men hälst när den strålar i solsken och vårglans. Hen-
nes naturskildringar förflytta mig midt i den omgifning, de
beskrifva, genom sin sanning och sin friskhet, t. ex. hennes
»Vaarviser>, »>Solskin», o. s. v. Men om hon ock kan er-
känna, att storm och åska i naturen kommer solen att lysa
klarare och gör himlen blåare, så erkänner hon det sällan i
afseende på människolifvets växlingar. Att glädje och säll-
het göra människan god, sorg och lidande, med rätta, bitter
och ond, är den, ett lyckobarns, sybaritiska tendens, som
esomoftast genomgår hennes diktning:
Jeg tror det ej, at sorgen
Er himlens eller jordens ven;
I gaar, i dag, i morgen
Som fjende saa og ser jeg den,
men hon har ock skrifvit om
— — — groningens lange tid
Foraarets kampe, vinterens strid
Over den gjemte grede.
Hennes bästa tema, det som hennes vackraste variationer
behandla, är och förblifver dock:
Vi ved, at den dybeste lzere,
Som vexlende skjebner dig lerte, var den:
Hvor lykkeligt elsket at vere!
Og heieste lykke — at elske igjen.
Dit höra varianterna: »Kun den som rekker begge hander,
Giv agtb, »Skynd dig», »Fuldt maal, med ett ord det vack-
raste hon har skrifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
