Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romaner och noveller.
IL.
Barndomsvänner. Ett nutidsöde af Karl A. Tavaststjerna. Borgå 1886.
Då språket är vårt eget modersmål, och tankar och åskåd-
ningssätt i hufvudsak ock visa sig vuxna på samma bildnings stam
som vår egen, så böra vi väl hafva rättighet att nämna äfven
Karl Tavaststjernas berättelse bland den svenska litteraturens ny-
vinningar, trots den yttre skilsmässan mellan Sverige och hans
fädernesland, det gamla sagofylda Finland. Vi vilja aldrig afstå
från att räkna Johan Ludvig Runebergs diktning såsom vår; vi
hafva häller ingen anledning att i vår vittra krönika förbigå hans
unge landsmans insats i vårt språks litteratur.
Denne har hittills förnämligast gjort sig känd såsom lyriker.
Såsom sådan har han genom sin friskhet och sunda idealism ju
redan tillkämpat sig äran att varå sitt lands kanske främste nutids-
skald. Äfven då han nu i >Barndomsvänner» inlåtit sig på att i
prosaform berätta »ett nutidsöde», spåras lyrikerns konst.
Redan själfva berättelsens uppslag är ett lyriskt poem på
prosa, fullt af lif och skönhet. Bilden af unge Bens muntra fram-
färd där ute på sveden och af hans bad sedan i det klara, kyliga
vattnet utgör i sin art en hjärtevinnande lofsång öfver ungdom,
hälsa och natur. Och på slika lefvande poetiska bilder är ock
hela den följande framställningen rik, allt ifrån denna början ända
till den stämningsrika slutscenen mellan Ben och hans gamla
moder, hvars enkla kärlek han först visar sig rätt förstå, då
olyckan gjort honom anspråkslös. Mellan dessa båda ytterpunkter
ligger såsom bindande led en serie af slika situationsbilder, skif-
tande i ton och stämning, men alla omflutna af en viss ideal
poetisk dager. Epikerns lugna, tåligt detaljskildrande stil, som flyter
oafbrutet, med aldrig rubbadt jämnmått, fram utan att någonstädes
lemna strömfåran, är här till en stor del ersatt af ett mera om
den engelska balladen erinrande kompositionssätt, som hoppar
öfver från den ena situationsbilden till den andra och mera låter
stämningens grundton än händelsernas kedja knyta samman de
skilda länkarna. Men de enskilda detaljbilderna ega icke det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
