Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANER OCH NOVELLER. 259
dramatiskt spänstiga, oroliga lif, som utmärker balladerna, icke
häller den dystra stämning, det halft spökartade, som för dem en-
ligt regeln är så utmärkande. Snarare erinrar den dager, som
den unge finske skalden vetat breda öfver sina taflor, om Spaniens
varma solljus än om de engelsk-skotska gränstrakternas dimhöljda
dysterhet, och hans toner om de spanska folkdikternas lugnare
taktslag. Det hela utgör sålunda en cykel af romanser på prosa,
» snarare än en riktigt stilenlig episk dikt.
Och detta halft lyriska grundlynne har ock tryckt sin prägel
på hufvudpersonens hela karaktär och typ. Det är i detta hän-
seende anmärkningsvärdt, att skalden låtit denne vara en student-
| sångare, som med hela sin varelse går upp i sången. Liksom
nyromantikens lyriker, då de gåfvo sig in på romanens eller no-
vellens dem annars skäligen främmande område, i konstnärslifvet
funno sitt naturligaste ämne; så är det ock utmärkande för Karl
Tavaststjerna, att han, när han för en stund lägger visans lyra å
sido, skänker oss just en konstnärsroman. I en sådan förefaller
det lyriska svärmeriet så naturligt, den ideala dagern, som ständigt
liksom smekande faller öfver hufvudfiguren, så på sin rätta plats,
| i synnerhet då den, såsom här, därjämte motiveras af studentlifvets
| ungdomlighet.
| Dock må man af det sagda ej sluta sig till, att »Barndoms-
’ vänner» skulle sakna den nära beröring med det verkliga lifvet,
: som särskildt plägar utmärka en dikt såsom modern, och att
; denna berättelse sålunda skulle stå utanför nutidsrealismens litte-
, rfaturriktning. Tvärtom, skildringen står midt uppe i den lefvande
verkligheten. Det är i egentligaste bemärkelse »ett nutidsöde»,
som här tecknas, och det med den påtagliga hvardagsverklighetens
välkända drag. Eller hvem har ej hört denna saga förr, om ej
kanske själf sett den spelas framför sina ögon, — sagan. om
studentsångarens öde, den idealt anlagde, friske, varmblodige yng-
lingens, som kom till universitetet med ungdomens hela trånad efter
att fylla sitt lif med ett innehåll, annat än de torra böckernas,
och som trodde sig finna detta i de toner, som en lycklig natur
lagt i hans bröst, men som just tack vare dessa toner lockades
ut i en de tomma nöjenas krets, där valspråket är vin och sång,
men den senares idealism blott lånas till en täckmantel åt det
förras lättsinne, och där därför hans ungdomlighet snart gick i
kvaf och sist sångens gåfva ock dränktes, då till slut han blott
på den bygde sin framtid. Den är här förtäljd, denna ständigt
nya sorgliga verklighetssaga, med så mycken sanning och så
mycken känslokraft därjämte, att man, om man ej är helt och
hållet känslolös, måste gripas däraf, rysande tillbaka för den af-
grund, som lurar äfven på det skenbart mest af idealitet omstrå-
lade ungdomslif. Vi känna äfven från våra svenska universitet
så väl igen dessa studentkretsar af olika färger. Vi ha varit uppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
