Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN DANMARK. 263
hos oss. Det enda mera betydande försöket att införa den, d:r Leh-
manns ett par år gamla disputation »Farvernes elementzere zxsthe-
tik, har en tämligen exklusiv och matematiskt lärd karaktär.
Feilberg däremot framkonstruerar utan alla filosofiska eller syste-
matiska förutsättningar denna estetik ur sina egna iakttagelser;
han använder den på alldeles nya och okända områden, och han
tvingar läsaren att själf göra alla experimenten; och läsningen af
hans skrifter blir sålunda en lika så angenäm som fruktbrin-
gande andlig gymnastik.
Ett sådant originalitetens intresse kan Ingvor Bondesens bok
icke göra anspråk på. Den roll, naturen och naturtingen spela i
folkens diktning, saga och öfvertro, har ofta varit föremål för
undersökning i vår litteratur, t. ex. nyligen hvad fåglarna beträffar i
en liten skrift af kandidat F. L. Grundtvig. Men en sammanfattande
framställning af djurens uppträdande i sagan och folktron har
likafullt sin kulturhistoriska betydelse, i synnerhet då den, såsom
här är fallet, synes vara stödd på vidsträckt läsning och om-
fattande kännedom af folktraditionen, samt framträder i en till-
talande populär form; och bokens värde förhöjes än mera genom
goda illustrationer af djurmålaren Hermansen.
Vid ett besök i Rom har det väl gått mången så, att den
märkvärdiga staden själf, med dess forntidslemningar, dess sam-
lingar och konstskatter, likväl knappast utöfvat så stark dragnings-
kraft på fantasien som dess stämningsfulla omgifningar, den öde
och dock så måleriska campagnan med de talrika, halft dolda
och gåtfulla minnena. Sällan har denna känsla dock gifvit sig
ett så storartadt uttryck som i det verk, af hvilket kammarjunkar
Poul Andre nu nyligen utgifvit andra bandet: >Via Appia, dens
historie og mindesmerker.> De stora utgräfningarna och arkeolo-
giska undersökningarna i Rom äro ju väl bekanta och ofta be-
skrifna; men de motsvarande arbetena å campagnan ha måst
stanna på halfva vägen af brist på pengar, och beskrifningarna af
dem äro sparsamma och mest beräknade för fackmän. Desto
märkligare är det, att en dilettant i ett så aflägset land som Dan-
mark har vågat sig på en bredt anlagd skildring af den Appiska
vägen, på en gång Romarrikets hufvudlandsväg och staden Roms
villakvarter, promenad och kyrkogård både under hedniska och
kristna århundraden. Arbetet är icke en blott topografisk och
arkeologisk vägledning; tvärt om är denna synpunkt alldeles under-
ordnad under den kulturhistoriska, under sträfvandet att återupplifva
forntiden genom dess minnesmärken, såsom t. ex. Gaston Boissier
har gjort med afseende på själfva staden Rom, Ostia och enstaka
andra punkter. De två utkomna delarna omfatta endast villorna
från Rom till Albanerbergen; därefter är det meningen att templen
och grafmonumenten skola följa. Men författaren bemödar sig
om att låta dessa villor resa sig igen för våra ögon, han vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
