Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h
266 LITTER RATURBREF FRÅN DANMARK.
barnkammaren. Mot detta åskådningssätt träder Nörregård i har-
nesk på den grundtvigianska lifsåskådningens vägnar, hvars höger
åtminstone framför allt sträfvar att fasthålla nationaliteten och
andelifvets naivetet. Gent emot de radikala öfverdrifterna faller
det honom icke svårt att häfda Ingemanns hedersplats inom vår
litteratur, och ser man mera på skaldens religiösa och nationela
betydelse för folklifvets utveckling än på hans absolut poetiska
och estetiska värde, skall man måhända icke finna att Nörregård
ställer honom för högt, ’när han sätter honom emellan Oehlen
schläger och Grundtvig. Så till vida är boken ett ord i rätt tid;
en annan sak är det, när man betraktar den som vetenskapligt
arbete, som afhandling för doktorsgraden. Den, som väntar sig
nya upplysningar eller blott en ny blick på Ingemanns verksamhet,
känner sig bedragen, till och med författarens försök att anlägga en
psykologisk måttstock är helt visst af tvifvelaktigt värde. Behand-
lingen är mycket ojämn; den religiösa diktningen väl starkt stäldi
förgrunden; diktarens förhållande till sin samtid både inom- och
utomlands belyses däremot endast genom paralleler med Oehlen
schläger, Grundtvig och W. Scott, medan förhållartdet till hela
den öfriga romantiska rörelsen både i Tyskland och här hemma
knappt antydes. Det fattas uppenbarligen författaren allmän htte-
raturhistorisk kunskap och öfverblick. Som populärt inlägg i striden
om Ingemanns betydelse fyller hans arbete sin plats, men i egen
skap af akademisk disputation kan det endast betecknas som
folkhögskolevetenskaplighet, om än i ordets bättre bemärkelse.
I vissa hänseenden erbjuder däremot Schwanenflägels bok mera
intresse, bland annat äfven just därför att den härstammar från
den »moderna» kritikens läger, till på köpet från en af dess förut
varande brushufvuden, som emellertid här uppträdt mycket moderat,
med en tydlig sträfvan, icke blott att rättvist bedöma Ingemann, utan
att prestera ett sympatetiskt bedömande af hans diktning, ehuru
denna helt visst i många riktningar ligger fjärran från författarens
idealer. Bokens resultat svarar väl icke fullt mot dess betydliga
omfång, i det den sista tredjedelen upptages af ett urval af Inge
manns dikter, medan den första gifver en utförlig framställning af
diktarens tämligen allmänt bekanta barndoms- och ungdomsår,
som är lifligt skrifven, men naturligtvis icke kan mäta sig med Inge
manns egen skildring af en stor del af samma period i sin stämnings
fulla »Levnetsbog>. Äfven utdrag af vissa Ingemannska dikter och
polemiker mot dem upptaga skäligen stor plats, i all synnerhet dår
arbetet redan förut blifvit undangjordt och det fullt så bra, t. ex.
af P. Hansen med hänsyn till förhållandet till Heiberg. Men för
fattaren gör själf icke anspråk på att gifva annat och mera än en
biografi och ett dikturval, och i dessa hänseenden gör han fullt
till fylles. Det sätt, hvarpå Schwanenflägel håller historiens spegel
för Ingemanns romaner, är mycket upplysande och, om än icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
