Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURBREF FRÅN DANMARK. 267
— = =—- —=——r-— = —
på alla punkter oomtvisteligt korrekt, så har han dock helt säkert
på ett grundligare och mera genomgripande sätt än någon före honom
utvecklat och motiverat det åskådningssätt, som nu under tidens
lopp så småningom bildat sig med afseende på detta slags histo-
riska poesi. Ingemanns lif och personliga förhållanden i Sorö
ända till ålderdomen äro skildrade med vacker sympatetisk uppfatt-
ning och illustrerade med icke få hittills mindre kända drag, som
författaren har privata meddelanden och egna personliga minnen
från Sorö att tacka för, så att denna del af skaldens lefnad här-
igehom kommer att blifva oss betydligt klarare. Med detta må
det dock ej vara sagdt, att det icke spåras »wessen Geistes Kind>
boken är. Icke sällan tror man sig i författarens domar möta
gamla bekanta från inledningen till >»Emigrantliteraturen» o. a. af
G. Brandes’ skrifter, uttryck än för en träffande, än åter för en
falsk och ensidig tankegång, men nästan alltid så genomträn-
gande i formen, att man förstår, att en yngre meningsfrände under
behandligen af samma ämne svårligen har kunnat hålla sig fri
från all påverkan däraf. Exempelvis kan nämnas den alldeles
missvisande parallelen mellan offren för revolutionen och för Na-
poleons krig, den symboliserande sammanställningen af Ingemanns
hjältar med deras hästar och rustningar, en anmärkning som den,
att »under drost Peders fjaederhat skjuler sig en brav protestan-
tisk candidatus theologie med hvidt slips og sorte handsken,
eller den invändningen mot Ingemann, att han »ikke forstod den
moderne, europeisk dannede jödes betydning for vor tid». Nej
det gjorde Ingemann helt säkert icke, och det är han knappast
ensam om. Ännu mera i ögonen fallande äro de tillfälligtvis och
emellanåt tämligen omotiveradt inskjutna komplimangerna till parti-
höfdingarne: framhållandet af »det sympathetiske element» i d:r
G. Brandes kritik och af »det nobelt-simpelt-niellerede> i hans
broders skådespel, eller — ännu värre — sammanställningen af denne
diktares alltför väl bekanta »Besög» med Hertz’s »Ninon». Den del
af boken, af hvilken många läsare skola känna sig minst tillfreds-
stälda, är helt visst den, som skildrar reaktionen mot romantiken.
Man skall kanske svårligen vara fullt ense med författaren vare sig
i det starka framdragandet af Schacks »Phantasterne> såsom typisk,
1 hans skildring af den andliga rörelsen i Danmark efter 1864,
eller i den stora betydelse, han tilläggar d:r G. Brandes’ uppträ-
dande såsom slutsten och vändpunkt. Dock må det medgifvas,
att Schwanenflögel lägger en stark surdin på de skrällande trum-
petstötar, hvarmed det förr var sed att förhärliga denna epok-
görande händelse, och att han tillika gör uppmärksam på riktnin-
gens litterära fel och utsväfningar, helt visst i ytterst bänsyns-
fulla och försigtiga ordalag, men dock tydligt nog för att han
aldrig skulle kunnat undgå en allvarlig förkättring i de dagar, då
partiet ännu var starkt nog att hålla autodaféer. Reaktionen mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
