Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 DEN IRLÄNDSKA FRÅGAN.
hade grundligt härjat på ön och till och med där grund:
egna kolonier, såsom Dublin, men då vikingatågen upphör
blefvo de på Irland kvarboende nordmännen snart förjagad
eller nedhuggna. Emellertid började ön snart anfallas af en fa
ligare fiende. Normanderna hade 1066 eröfrat England, oc
deras ärelystna och kraftfulla konungar kastade lystna blick
på det fruktbara Irland. De ständiga striderna mellan de
ländska smårikena måste förr eller senare öppna något ti
fälle till inblandning från engelsk sida, och detta yppades,n
en irländsk höfding Dermot, konung af Leinster, bad Henr
II om hjälp mot sina vedersakare. Understödet gafs m
vilkor, att han gjorde Englands konung till sin länsherre. Hc
återvände nu (1169), åtföljd af en skara anglonormandist
äfventyrare, hvilka visserligen kufvade hans motståndare, me
som efter hans egen snart följande död fortsatte eröfringar:
för kung Henriks och sin egen räkning. De förnämsta
dessa Irlands »conquistadores» voro Robert de Clare, earl
Pembroke, och Strigul, mer känd under tillnamnet Strongbov
men jämte dem inkommo äfven stamfäderna till många af
engelska ätter, som sedan spelade en så vigtig roll i Irlan
historia, såsom Fitzgerald, grundläggaren af den stora Gers
dinska ätten, en tid Irlands mäktigaste, med furstliga besi
ningar i Leinster och Munster, samt Butler, hvars ättling
blefvo frejdade under det berömda namnet Ormond.
Det sålunda började eröfringskriget hade mycken fra:
gång, och de engelska äfventyrarne lyckades eröfra hela sy
östra kustlandet samt äfven vinna fast fot här och där i Mu
sters och Connaughts aflägsnaste nejder. Men eröfringen :
stannade hastigt, enär de följande engelska konungarne båc
af inre oroligheter och i följd af fejderna med Skotland oc
Frankrike hindrades från att med kraft fortsätta Henrik II
verk. Sålunda lemnade åt sig själfva, blefvo de engelska b
ronerna i de vestra och södra trakterna snart nog irlända
till språk och seder. Endast i trakterna närmast omkrir
Dublin bibehöll sig det engelska elementet och förstärkt
genom inflyttningar från moderlandet. Men mellan den nej
som kallades Zhe englisk Pale, och det öfriga Irland förd
en nästan oafbruten strid, och den engelsman, som vågad
sig utom Zzhe Pale, var fågelfri. Under dessa fejder lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
