Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN IRLÄNDSKA FRÅGAN. 289
a visade sig många gånger under sjuttonhundratalet. En
le första, som vågade öppet uttala hvad nästan alla i
a afseende tänkte, var J. Swift, hvars skrift Drapier’s letters
4) var ett bland de första symptomen, att än torde komma
ag, då Irland åter komme att protestera mot sina herskares
yckligheter.
En naturlig följd af alla dessa onaturliga stadganden var,
de katolska irländarne höllos nere på samhällets lägsta
iden, och detta var väl också afsigten med dem. Den
nige, fattige, utsvultne irländaren kunde icke ens tänka
möjligheten att vinna bildning, rikedom eller makt, hans
var af lagen besegladt. Men det var ej blott lagen, som
honom tillbaka; i ännu högre grad kanske den ovilja och
ördomar hos den engelska befolkningen, som gifvit lagen
karaktär. Äfven då han var i sin fulla rätt, fick han
n åtnjuta den, enär de styrande fruktade, att det skulle
a ovilja bland protestanterna. Det är bevisligt, att do-
> ansett ett dylikt skäl tillräckligt för att låta afrätta
Idiga. Af protestanten betraktades irländaren såsom en
1, han var ett föremål för hån och åtlöje på teatern såväl
på gatan, och han fick vara glad, om han undslapp
pslig misshandel. Jordegarne behandlade ofta sina ir-
ska arrendatorer sämre än en plantageegare i Vestindien
slafvar. Den ryktbare resanden Arthur Young reste 1778
and och har lemnat en teckning af tillståndet där, mindre
nkunnig än den berömda teckningen af de franska för-
undena före revolutionen, men ej mindre upplysande och
. Han berättar — ehuru själf engelsman och protestant
att i Irland jordegaren lefver som en despot och fordrar
na katolska underlydande den djupaste ödmjukhet. >»Han
utan risk straffa med käppen eller spöet hvarje brist på
ekt mot hans person. Den stackars olycklige, som skulle
försvara sig, skulle genast slås till marken och krossas
äppslag. Slå ihjäl en människa är en sak, om hvilken
talar i Irland på ett sätt, som förvirrar alla en engels-
s ideer. Jag har hört omtalas personer, som man dödat
| fara för någon jury. — Fordom såg man dylikt hvar
men nu återtar lagen något af sitt välde. Det fins ingen
nde, som ej sett — då han färdats på Irlands vägar —
Ny Sv. Tidskr. 8:de årg. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
