Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN IRLÄNDSKA FRÅGAN. 299
ilket kunde medföra de för rikets bestånd mest farliga
jder. Ur detta dilemma trodde sig Pitt lättast komma
nom att förena Irlands parlament med Englands, genom
åstadkomma en sådan union, som hundra år förut till
gge ländernas fromma ingåtts mellan England och Skott:
id. Inom England var ej att befara något motstånd mot
nna plan, ty många framstående engelska författare hade
dan yrkat därpå, och opinionen var sålunda här delvis
dan vunnen för saken. De irländska katolikerna voro ej
ller missnöjda med ett sådant förfarande. De skulle väl
fva föredragit likställighet utan union, men då de insågo
England aldrig skulle prisgifva protestanternas öfvermakt.
skade de unionen, om den åtföljdes af emancipation för
tolikerna. Af Irlands mer framstående ämbetsmän var det
dast Cornwallis, som förordade union och katolikemanci-
tion. Andra önskade väl union, men en som var »obe-
ärad af emancipationsdoktrinerna», och åter andra, såsom
attkammarkanslern sir John Parnell, ville ej alls veta af
ts plan. Äfven inom det engelska kabinettet voro tan-
rna delade, enär det väl önskade union, men endast några
ville höra talas om emancipation. Slutligen beslöt sig
t för att låta emancipationen efterfölja unionen, hvarefter
unionsprojekt utarbetades och öfversändes till Irland.
Förslaget behandlades i båda parlamenten i början af
99. I engelska underhuset förskaffade Pitts ädla vältalighet
t samma en lätt och lysande seger; och öfverhuset följde
dkammarens exempel. I Irland framkallade frågan större
årigheter. Ehuru vid det irländska parlamentets sida stod
så skicklig intrigör som d. v. statssekreteraren lord Castle-
agh, så blef förslaget dock förkastadt af underhuset. Castle-
igh insände då en promemoria till den engelska regeringen,
ari lorden mycket obesväradt visade, att för frågans af-
rande enligt ministérens önskan fordrades blott pengar.
funnos en mängd boroughs-egare, som genom unionen
ulle mista sin rätt att utnämna parlamentsledamöter; dessa
iste köpas. Han föreslog 7,000 £ för hvarje borough, som
ste valrätt, eller tillhopa 756,000 £, oppositionsmännen
in grefskapen kunde förminskas med 224,000 £, advoka-
rna, som i sin riksdagsmannaverksamhet haft ett medel att
Fe
x
Pr
232
"+ ’
2 .
. [1
oc
+
3
än
p
KR
FRA RN
i yta ne and !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
