Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK KONST. 337
yttre. Jag citerar en referents ord om Gurli Åbergs Rosalia
i »Lifvet en dröm» för många år sedan, då jag säger att ex
sådan roll som denna Messalina är för fru Fahlmans konst-
närsskap långt nyttigare än hela dussinet salongsdamer,
hertiginnor,’ baronessor, vicomtessor och hvad allt dessa
modeskyltar kunna heta.
Gurli Åberg, d. v. s. fru Ulff, hade ock sin andel i »Messa-
linas> framgång. Fröken Åberg spelade karl med stor fram-
gång, glada, eleganta ynglingaroller i Emelie Högqvists ma-
nér, fru Ulff spelar — tragisk älskare. Man kan ej säga hon
lyckas så bra i det sista som i det första, Richelieu t. ex.
Men nog var fru Ulff betydligt att föredraga framför någon
af teaterns unga herrar, Ohlson, Ohlin och hvad de heta,
hyggliga och vackra ynglingar att se på, men tydligen mycket
litet anfäktade af »gnistam. Fru Ulffs deklamation i rimmad
dialog är aldrig lycklig; här kom ock därtill att hennes något
gälla sopran förstörde all illusion. Fru Fåhrei djupa stämma
hade här behöfts. Till sin apparition var fru Ulff långt mer
illusorisk, en skönare romersk yngling får man leta efter,
sådana diamantögon i synnerhet. I dödsscenen lade fru Ulff
till sin förtjänst om rollen ytterligare en innerlighet och vek-
het, som man ej ofta finner hos henne.
Fru Winter-Hjelbm som Arria föreföll oss för vår en-
skilda del ej vara det vi väntat. En så nervös romarinna
som derna Arria utgör ingen slående kontrast mot den
koleriska Messalina. Mera naturlig värdighet, sparsammare
och — vackrare gester, ett mera högdraget och själfmedvetet
språk vill man finna hos dennas motbild. De förnäma ro-
marne inöfvades från barndomen i själfbeherskningens dygd.
. Nu tycker man Czecina Petus är en halfidiot, som ej märker
Arrias konsternation vid mottagandet af anklagelsebrefvet
mot Marcus, med så många gammaldags teaterfinter utrustar
fru Winter-Hjelm denna scen. Fru W:s deklamation var
ganska storartad, liksom företeelsen till det yttre, men led
af ett fult gomljud och föreföll emellanåt manierad i samma
olyckliga gråtmilda stil, som man på Stora teatern fått höra
i Ofelias, Desdemonas roller på senare tiden.
Hr Lindkagen gaf kejsarens favorit en anslående karak-
teristisk apparition, hal, smidig och intrigant, och hr Ranfz
Ny Sv. Tidskr. 8:de årg. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
