Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 LITTERATUR.
profet inom vissa kretsar. Synnerligen mycket klokare än förut
blir man nog icke af sådana böcker som »Sömngångarnätter» och
»Likt och olikt>, och lika litet — så vill det åtminstone synas
recensenten — kan deras läsning skänka något förädlande nöje.
Men svårligen kan någon läsare med sundt omdöme och varmt
hjärta undgå att därunder gripas af sorg och medlidande, af sorg
öfver en författare som kunnat till den grad förspilla sina rika
gåfvor, af medlidande med den olycklige mannen, som tyckes
hafva kommit därhän, att han är alldeles »uden midtpunkt>.
Det återstår att tillägga några få ord om herr Strindbergs
sista >»själfbiografiska> verk, »Tjänstekvinnans son» och dess båda
fortsättningar. En sjelfbiografi i berättelseform, som på samma
gång utgör en enda fortlöpande predikan, eller för att uttrycka
mig fullt exakt, en berättelse, som oupphörligt, i tid och otid, af
brytes af ofta ganska puerila men nästan alltid fanatiska dekla-
matoriska tirader i alla möjliga ämnen, naturligtvis i mer och
mindre utprägladt anarkisk eller rent af nihilistisk riktning och
anda. En bok, som kallar sig själf »en själs utvecklingshistoria»,
men hvari anmälaren må bekänna att han icke lyckats upptäcka några
spår af verklig inre utveckling hos hjälten, hvadan han för sin del
långt hällre skulle vilja kalla den »en skön själs bekännelse». I
korthet sagdt är det min oförgripliga mening, att dessa »confessions»
är det både i anseende till form och innehåll, i ästetiskt såväl som
i tendentiöst hänseende, uslaste af allt hvad som flutit ur herr S:s
penna. En författare, som velat prostituera sig själf på det sättet,
kallar jag, i trots af Rousseaus föredöme, utan betänkande för en
litterär själfspilling.
Jag ber tidskriftens läsare benäget öfverse med den oform-
ligheten, att jag, i stället för att genast tala om den bok, som det
egentligen vore min mening att anmäla, tillåtit mig att förutskicka dessa
i alla fall nog knapphändiga antydningar om min egen uppfattning
af herr Strindbergs »författeri> under de senast förflutna åren. Hvad
jag därmed närmast åsyftat var ingenting annat än att i korthet motivera
min öfvertygelse därom, att åtminstone de mest omtalade och upp-
seendeväckande af dessa litteraturalster i grunden alls icke förtjäna
att göras till föremål för ordentliga, mera ingående recensioner.
Någonting dylikt har nu visserligen icke häller herr Personne velat
åstadkomma. >Min afsigt>», säger han i sitt förord, »är att med
deras egna ord visa deras egentliga innehåll, på samma gång som
jag blottar ett fruktansvärdt samhällsondt, som till stor del är den
direkta eller indirekta frukten af denna litteratur.> Hvad som satt
pennan i hans hand är nämligen de bedröfliga erfarenheter, som
han i sin egenskap af skolman gjort af en särskildt på sista tiden
snabbt tilltagande och allt allmännare utbredd osedlighet bland
den uppväxande ungdomen. Det torde icke vara nödigt att här
inlåta mig på något slags referat af de afslöjanden i detta hän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
