Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
Den franska skönlitteraturen intog under medeltiden en mycket
vigtig plats inom Europas kulturhistoria. Den ej blott blef ett
mönster för andra länders diktkonst, utan den lemnade äfven stoffet
till deras dikter. Nordfrankrikes riddarvisor spredos vida omkring,
öfversattes och bearbetades på nästan alla europeiska tungomål; de
provengalska trubadurernas tekniskt fulländade kärlekspoesi, hvars
blomstring i eget hemland hastigt afbröts genom albigenserkrigen,
fann genljud ej blott i de romanska utan äfven i de germanska län-
derna.
Man borde därför vänta, att en litteratur, som visat sådan
lifskraft, och från hvilken ännu den romantiska skolan hämtat nä-
ring, skulle vara rik på verk, där anslående ämnen fått en så god
formel behandling, att de kunde kallas klassiska i den mening, att
deras estetiska bildningsvärde kvarstår oförändradt sekler igenom.
Likasom Dantes Commedia Divina väl ännu har samma publik, som
på författarens egen tid, d. v. s. eliten af de litterärt bildade, på
samma sätt kunde man vänta, att åtminstone några af den franska
medeltidspoesiens alster skulle vara så fulländade, att det borde
anses som en brist i en eljes god litterär bildning att ej ha stu-
derat dem.
Detta är dock ej fallet. Hela denna rika litteratur, som är
både mera vidtomfattande och mera voluminös, än de flesta ens
ana, kan sägas redan ha aflemnat hela sitt bildningsvärde, så att
den numera ej eger verkligt intresse annat än för litteraturhistorikern
och språkforskaren. Anledningen härtill bör sökas däri, att intet
af dess alster tillräckligt förenar alla de egenskaper, som fordras,
för att ett konstverk skall kunna hålla sig oberoende af olika tiders
växlande smak. Den provengalska poesien egde visserligen en
sådan fast utbildad teknik, utan hvilken poesien blir formlös och
därigenom snart faller i glömska, men dess innehåll saknade det
allmängiltiga intresse, som äfven fordras, för att yngre slägten med
annan smakriktning skola finna det njutbart.
Med den nordfranska poesien åter var förhållandet omvändt;
formlöshet var dess svaga punkt, under det att innehållets kärna
ofta var af godt poetiskt stoff, som i hållbarhet kunde täfla med
Iliadens. Hade Rolandssången gjutits i en fastare och mera konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
