Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. 365
unga om en oskyldig och hängifven kärlek, som sammanför två
ungdomsfriska älskande, hvilka försmå allt annat, blott de få ega
hvarandra. Ledigt och hurtigt tecknar författaren deras kärleks
saga, och han inför där små halft realistiska scener och episoder
samt raska och lifliga dialoger, som endast tjäna att höja effekten
af det i grunden så enkla temat.
Däremot kan man ej säga, att denna dikt är ett godt uttryck
för den nordfranska poesien, sådan den vanligen framträder. Såväl
till yttre form som äfven med afseende på författarens skarpt mar-
kerade tendens att låta berättelsen gå raskt undan, så att läsaren
ej hinner tröttna, skiljer den sig väsentligt från den då rådande
allmänna stilen. Man vore frestad att antaga, att dikten är författad
af någon talangfull opponent från slutet af 1100-talet, som ville
reformera den litterära smaken hos sina samtida. Om detta varit
hans afsigt, så är det tydligt, att han fullständigt förfelat sitt mål,
ty man vet ej af, att någon enda bemödat sig att följa hans
exempel, liksom äfven hans dikt ej synes mycket ha slagit an på
dåtidens allmänhet, ty man känner däraf blott en enda handskrift,
från slutet af 1200-talet, och man finner den ej häller omnämnd i
andra skrifter.
Aucassin et Nicolete karakteriseras af författaren själf såsom
en chante-fable, och dikten gör äfven skäl för denna benämning,
ty den är så affattad, att i den sång och berättelse växelvis följa
på hvarandra. Sångstyckena, som 1 handskriften beledsagas af
musiktext, äro författade på sjustafviga verser, som sammanhållas af
gemensam assonans, ej fullständigt rim. Genom detta korta vers-
mått, som eljes icke förekommer i den franska episka litteraturen,
tvingar författaren sig själf till en sådan kortfattad och koncis stil,
efter hvilken han tydligen sträfvar. Äfven prosastyckena äro korta,
och stilen i dem är ledig och naturlig. Att döma af språket lefde
diktens författare omkring år 1200, och man kan af innehållet an-
taga, att han varit en jonglör, d. v. s. att han tillhört den i Frank-
rike då talrikt representerade yrkesklass, som lefde af att dikta
och sjunga, vandrade omkring från den ena orten till den andra
och uppbar lön för sin möda såväl in natura som i penningar.
Den enkla uppränningen till denna lilla kärleksdikt tyckes för-
fattaren dock ej själf ha funnit. Att döma af inledningen torde
han ha hört den af någon korsfarare, som en tid bortåt lefvat
fången bland saracenerna. För orientaliskt ursprung af dikten tala
äfven flera omständigheter. I den arabiska poesien lär en diktart
förekomma, där sång och prosastycken, liksom här, alternera med
hvarandra. Namnet Aucassin tyder på arabiskt ursprung; det före-
kommer äfven som nomen commune i fornfranskan och betyder
då råsilke. Diktens grundtema, två älskande, som genom yttre
tvång föras åt olika håll och sedan färdas öfver land och haf för
att söka hvarandra, tills de slutligen i en lycklig stund åter råkas
för att aldrig mera skiljas, föreligger äfven i den vida mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
