Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUCASSIN OCH NICOLETT. 375
skulle drabba tillsammans med någon eller någon med mig,
om du icke gifver mig Nicolett, min ljufva tärna, som jag
så mycket älskar.
— Min son, — säger fadern, — det är omöjligt. Förr
skulle jag vilja förlora mitt land och allt hvad jag egde, än
att du finge henne till hustru eller vif.
Han vänder sig om för att gå. Men när Aucassin ser
honom gå, kallar han honom tillbaka.
— Fader, — säger Aucassin, — kom hit. Jag vill föreslå
dig en öfverenskommelse.
— Och hvilken då, käre son?
— Jag skall taga vapen och gå i striden på det vilkor,
att om Gud för mig åter frisk och oskadd, skall du låta
mig se Nicolett, min ljufva tärna, så länge, att jag får tala
två eller tre ord med henne och får kyssa henne en gång.
— Det går jag in på, — säger fadern.
Han lofvar honom det, och Aucassin blef glad.
Nu sjunger man: ”
Aucassin på kyssen tänkte,
honom vid hans hemkomst lofvad.
Mer han ej sig glädja skulle,
bjöds han hundra marker guld. :
Han på sina vapen ropar,
och man skyndar att dem bringa.
Fodrad brynja så han kläder,
spänner hjälmen kring sitt hufvud,
gjordar guldknoppsprydda svärdet,
stiger upp på eldig fåle,
tager skölden och sitt spjut;
ser på båda sina fötter,
om de väl i bygeln sitta,
lyfter stolt sig uti sadeln,
tänker på sin ljufva tärna,
sporrar hästen, och så framåt
ilar han nu gladt och gärna
genom hvälfda borgaporten
ut i striden.
£ ÖR ere färgen or
aa
; c h
31
Ia
ot.
sit
FH
F
ar
$
sd
T -
K
TT
äl
Lå
RAR
km od on ol el
FN og
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
