Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 AUCASSIN OCH NICOLETT.
— Lofvar ni mig, — säger Aucassin, — att ni aldrig
någonsin, så länge ni lefver, så ofta ni kan göra min far
skam eller skada till kropp eller gods, ni underlåter att
göra det?
— Herre, för Guds skull, — säger grefven, — håna
mig inte, utan låt mig lösköpa mig. Ehvad ni vill begära
af mig, guld eller silfver, springare eller gångare, pälsverk
eller gråverk, hundar eller fåglar, allt hvad ni vill ha, ger
jag er.
— Huru? — säger Aucassin. — Har jag icke tillfånga-
tagit er?
— Jo, herre, — säger grefve Bougar.
— Må aldrig Gud hjälpa mig, — säger Aucassin, — om
jag icke, för så vidt ni ej lofvar mig hvad jag sagt, hugger
hufvudet af er.
— För Guds skull, — säger grefven, — jag lofvar er
allt hvad ni vill.
Och han lofvar honom det, och Aucassin låter honom
stiga upp på en häst, och han sätter sig själf upp på en
annan och beledsagar honom, tills han kommit i säkerhet.
II.
Nu sjunger man:
När nu grefve Garin skönjer,
att han ej förmår att skilja
Aucassin från den han älskar,
från den väna Nicolett,
han i fängsel honom sätter
uti underjordiskt tornrum,
utaf mörkgrå marmor bygdt.
Men, när svennen dit har kommit
greps af sorg han mer än nånsin.
börjar så att bittert klaga,
såsom här ni nu kan höra:
— Nicolett, min liljeblomma,
ljufva vän med fagert anlet,
ljufvare än drufvans frukter.
än i masurskålen iskänkt
soppa utaf vin beredd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
