Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUCASSIN OCH NICOLETT. . 379
Här om dagen jag en pilgrim
såg, som kom från fjärran länder.
Lidande af feberyra
låg han aftärd på sin bädd.
Du förbi hans läger trädde,
lyfte upp en flik af släpet
och din pälsbeklädda mantel
och din fina hvita skjorta,
så han såg ditt lilla ben.
Strax blef så pilgrimen botad,
blef mer frisk än förr han varit,
reste sig ifrån sitt läger.
Till sitt land han vände åter
botad, helad, sund och frisk.
Ljufva vän, min liljeblomma,
Nicolett, hur du är fager!
När du går och när du kommer,
ljuft ditt tal och ljuf din glädje,
ljufva känslor, ljufva kyssar,
ljuft ditt skämt och ljuf din lek.
Ingen, ingen kan dig hata,
dock för din skull här jag sitter
uti tornets djupa fängsel,
där jag för ett uselt lif.
Här för dig mitt lif skall slutas,
min egen tärna
12.
Nu säger, förtäljer och berättar man:
Aucassin sattes uti fängelse, såsom I hafven hört och
förnummit, och Nicolett satt å sin sida i sin kammare. Det
var vid sommartiden i maj månad, då dagarna äro varma,
långa och klara, och nätterna stilla och lugna. Nicolett låg
en natt på sin bädd och såg månen skina klart genom
fönstret och hörde näktergalen sjunga i trädgården, och
Aucassin, hennes vän, som hon så mycket älskade, kom för
hennes tankar; hon började tänka på grefve Garin af Beau-
caire, som så bittert hatade henne, och hon menade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
