Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUCASSIN OCH NICOLETT. 389
— Herre, pengarna ta vi emot, men sjunga för er gör
jag icke, ty jag har svurit därpå. Men jag skall berätta er
det i stället, om ni vill.
— Vid Gud, — säger Aucassin, — jag tycker alltid mer
om berättelser än om ingenting.
— Herre, vi voro här nyligen vid mellan första och
tredje morgonväkten och åto vårt bröd vid denna källa, så-
som vi göra nu. Och en jungfru kom hit, det vackraste
väsen i världen, så att vi trodde, att det var en fé, och så
att hela skogen strålade i glans kring henne, och hon gaf
oss så mycket penningar, att vi lofvade, att om ni komme
hit, skulle vi säga till er, att ni skulle gå och jaga här i
skogen, ty det finnes här ett villebråd så dyrbart, att om ni
kunde fånga det, skulle ni ej vilja byta bort en enda lem af
det mot fem hundrade marker guld, ja mot alla egodelar i
världen. Ty villebrådet har sådan läkekraft, att om ni kan
fånga det, så blir ni botad för ert lidande; men inom tre
dagar måste ni hafva fångat det, ty om ni icke då tagit det,
skall ni aldrig mer se det. Jaga det nu, om ni vill, eller
lemna det, om ni vill; jag har nu gjort, hvad jag lofvat
henne.
— Käre vänner, — säger Aucassin, — ni har sagt nog,
och Gud gifve, att jag må finna henne.
23.
Nu sjunger man:
Om sin fagra, väna tärna
hörde Aucassin förtäljas;
orden honom gå till hjärtat,
och han skyndar hastigt bort.
In i djupa, mörka skogen
föres han af eldig fåle,
drifven fram uti galopp.
— Nicolett, — han börjar klaga,
Nicolett, min fagra tärna,
jag i skogen är för din skull.
Ej jag jagar hjort, ej lejon:
följer endast dina spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
