Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 AUCASSIN OCH NICOLETT.
Dina ögon, dina läppar,
dina ord, ditt glada löje
ha’ mitt hjärta dödligt sårat.
Om det täckes Gud allsmäktig,
ser jag än en gång dig åter,
du kära tärna.
24.
Nu säger, förtäljer och berättar man:
Aucassin red genom skogen hit och dit, och springarn
bar honom framåt i fullt galopp. Tro aldrig, att törnen och
taggar hade någon försyn för honom. Ack nej, visst inte!
Tvärtom sleto de sönder hans kläder, så att man knappast
skulle kunnat sätta en lapp på det minst skadade stället,
och blodet strömmade ut från hans armar, sidor och ben på
trettio ställen eller fyrtio, så att man kunde följa den unge
mannens spår genom blodet, som dröp på gräset. Men han
tänkte så mycket på Nicolett, sin väna tärna, att han icke
kände hvarken ondt eller smärta, och irrade hela dagen om-
kring i skogen, utan att han hörde något af henne. Och
när han såg, att det började skymma, började han att gråta,
därför att han ej fann henne.
Han red längs en gammal gräsig stig. Han såg framför
sig framåt vägen och såg en ung man, sådan som jag nu
skall beskrifva för er. Stor var han och märkvärdigt ful
och afskyvärd, och var mer än en handsbredd bred mellan
ögonen, och hade stora kindben och en mycket stor, platt
näsa, stora breda näsborrar, tjocka läppar, rödare än en
skifva kött, gula och fula tänder, och han bar byxor och skor
af oxläder, omlindade med lindbast ända upp öfver knäet,
och var insvept i en kappa och stödde sig på en klubba.
Aucassin stötte oförmodadt på honom och blef rädd, när
han såg honom.
— Gud hjälpe dig, vän!
— Gud välsigne er, — svarar han.
— Hvad gör du här, säg?
— Hvad kommer det er vid? — svarar han.
— Just ingenting, — säger Aucassin, — jag säger det
endast i god mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
