Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUCASSIN OCH NICOLETT. 391
— Men, hvarför gråter ni, — säger han, — och sörjer
så? Vore jag så rik, som ni är, skulle icke hela världen få
mig att gråta.
— Ba, känner ni mig? — säger Auwucassin.
— Ja, jag vet väl, att ni är Aucassin, son till grefven af
Beaucaire, och om ni säger mig, hvarför ni gråter, skall jag
säga er, hvad jag gör här.
— Det skall jag gärna säga er, — svarar Aucassin. —
Jag kom i morgse hit i skogen för att jaga och hade en
hvit vindthund med mig, den vackraste man kunde se; den
har jag förlorat, därför gråter jag.
Härpå säger han:
— Gråter ni för en lumpen hund! Skam den, som
någonsin mer aktar er; det fins ju ingen så rik man här i
landet, att om er far bad honom om tio eller femton eller
tjugu hundar, han icke allt för gärna skulle skicka honom
dem och vara mer än glad däröfver. Jag däremot, jag har
anledning att gråta och klaga.
— Och öfver hvad då, vän?
— Det skall jag säga eder, herre. Jag var i tjänst hos
en rik bonde och körde hans plog, förspänd med fyra oxar.
Nu för tre dagar sedan hände mig en stor olycka; jag för-
lorade den bästa af mina oxar, Roger, den bäste af hela
ploganspannet, och nu går jag och söker den. Jag har
hvarken ätit eller druckit sedan tre dagar, och jag vågar
inte gå in i staden, ty man skulle sätta mig i fängelse, då
jag inte har något att betala den med. Jag egericke något
mera af allt världens goda, än hvad jag bär på mig. Jag
hade en stackars olycklig moder, som icke egde mer än en
usel madrass; nu har man ryckt den ifrån henne, och hon
ligger på bara halmen, och det gör mig mycket mera ondt
om henne än om mig. Ty egodelar komma och gå. Om
jag nu förlorar, kan jag vinna en annan gång och skall be-
tala igen oxen, när jag kan, och aldrig skall jag för den
skull gråta. Och ni gråter för en lumpen hund! Skam den,
som någonsin aktar er.
— Du skänker verkligen god tröst, käre vän, Gud löne
dig därför! Hvad var din oxe värd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
