Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 SIGURD OCH AMANDA KERFSTEDT SOM NOVELLFÖRFATTARE.
den ortodoxt-lutherska världsåsigten, och Sigurd visar stän-
digt vördnad för sina fäders tro och sedvänjor. Hos ingen
af dem finner man häller det numera vanliga tummandet
och vridandet på morallagen, dagtingandet med dess före-
skrifter, det kasuistiska ordklyfveriet; man åtnöjer sig ej med
att förstå och beklaga brottslingen utan försvarar äfven
brottet. Icke så här. En enkel och sund moralisk uppfatt
ning, hvilande på de tio budorden, möter läsaren på dessa
blad och inger en känsla af trygghet och hopp i oroliga
sinnen, som tydligt inse, att vore moralen så vacklande inom
de djupa leden som hos många moderna ledare, skulle
samhällsorganismen snart upplösas.
Ett annat för båda författarne gemensamt drag är öppen
blick för lifvets ljussidor. Därför att de själfva inse och
känna, att lyckan ej väsentligen beror af yttre förhållanden,
kunna de måla ljusa taflor af hemtrefnad och familjeglädje
äfven i den fattige arbetarens torftiga stuga, så snart man
blott lyckats därifrån utestänga nöden. Sällheten och skön-
heten af denna kärlek till hem och familj framträder rörande
dels i skildringen af den fattige backstugusittarens kärlek
för den torfva, han själf uppodlat, af hans »fosterlandskärlek
en miniature», dels i en af Sigurds vackraste skizzer: »>Bara
en kor. Äfven hon. får sin del af hemmets omvårdnad och
bidrager i sin mån till ensemblen af den intagande familje-
målningen. Ej häller äflas dessa båda skriftställare att likt
många andra nutidens roman- eller novellförfattare teckna
psykologiska vidunder, patologiska tillstånd, kropps- eller
sinnessjuka individer, hvilkas anlag hindra dem från att
någonsin kunna njuta lifvets glädje. Hufvudfigurerna i Sigurds
och fru Kerfstedts noveller äro oftast älskvärda och har-
moniska, bifigurerna typiska för dem, man i dagliga lifvet
möter, förhållandena äro sådana, man ser dem omkring sig,
och genom det hela drar en frisk fläkt af hälsa och förnöj-
samhet, af solljus och glädje eller ock — när fattigdomens
och sorgens skuggor falla mörka —, af undergifvenhet och
tröst. i
Den motvilja för att teckna idealiskt anlagda person
ligheter, som utmärker nutidens diktning, är visserligen för-
klarlig såsom reaktion, men verkar genom öfverdrift och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
