Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGURD OCH AMANDA KERFSTEDT SOM NOVELLFÖRFATTARE. 427
manér i många hänseenden skadligt. Från skön- har man
öfvergått till fulmåleri. Det tycks, som fruktade man att
talangen ej skulle kunna göra sig gällande och vinna er-
kännande af den nya vitterhetsskolan, om han till föremål
för sin skildring valde harmoniskt begåfvade, ädelt anlagda
individer. Kvick men ej sann är Heines paradox, att skal-
den lättare skapar idealer, »altarbilder af dygd och sedlighet»>,
än alldagliga, småsinnade och syndbehäftade individer. Detta
påstående vederlägges af hvarje litteraturs guldålder, från
och med grekernas till och med första hälften af vårt eget
sekel. Exempel äro obehöfliga; hvar och en kan själf
framdraga sådana. Men af fruktan att stämplas som idealist,
saknande sinne för verklighet och sanning, våga många nutids-
författare aldrig skildra af naturen dubbade »adelsmänniskor»,
sådana som dock lyckligtvis påträffas i vår så illa utmålade
värld. Genom att utesluta dem ur taflan kommer denna
att sakna verklighet och sanning, d. v. s. sakna just hvad
realisten eftersträfvar. Därjämte inleda de i romanerna stän-
digt återkommande brottslingarne eller galningarne läsaren
i frestelse till den fariseiska tanken: »Jag tackar dig, Gud,
att jag icke är såsom andra människor, röfvare, orättfärdige,
horkarlar eller ock såsom denne publikanen.»> I jämförelse
med dylika diktens förfallna varelser tycker sig genomsnitts-
människan vara nästan ett mönster af fullkomlighet. Från så-
dana ensidigheter hålla sig som sagdt våra båda författare fria.
Hvad som mer än allt annat skänker popularitet åt dessa
skriftställare är innerligheten af deras konception, är det
hjärta för sina medmänniskors fröjd och ve, som läsaren kän-
ner klappa varmt i författarens eget bröst. Hos ingen svensk
berättare framträder detta drag så älskligt som hos Fredrika
Bremer. Äfven hos Lea framskymtar det, t. ex. i den rörande
grafskriften öfver Octavia Carlén. Mellan Sigurds och Leas
författarskap finnas flera likhetspunkter. Det är omöjligt att
definiera, på hvad sätt dylika diktare gå till väga för att
framkalla den djupa rörelse, läsaren erfar. Jag tror knappt
de själfva skulle kunna redogöra därför. Det är något af
hvad man kallar »unbewusster Einflusss. Hemligheten torde
vara den, att i deras bästa stunder medkänslans innerlighet
så rikt öfversvallar i deras egen själ, att de af skatten hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
