Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGURD OCH AMANDA KERFSTEDT SOM NOVELLFÖRFATTARE. 431
männens hela uppträdande, att de äro originela tänkare och
själfständiga iakttagare och alls icke efterklangspoeter.
Att emellertid denna litteraturs grundtankar blifvit så ofta
framhållna, att därigenom en viss enformighet uppkommit,
detta kan icke nekas.
I några fall äro våra båda skriftställare nästan hvarandras
motsatser. Amanda Kerfstedts författarskap utmärkes af en
finhet i uppfattning och uttryck, en psykologisk instinkt, en
känslighet och ömhet, allt stegradt så högt som möjligt för
att ej öfvergå till sentimentalitet. Någon gång torde hon
t. o, m. öfverskrida denna gräns. Men det gör aldrig Si-
gurd. Tvärt om! Lustigkurren i Smålandspostens Kaleidoskop
tittar nog ofta fram i berättelserna. Äfven när fru Kerfstedt
undantagsvis behandlar slippriga förhållanden, framställas de
med så skär kyskhet, att den stötande verkan af ämnets be-
skaffenhet därigenom förtages. Likväl gör hon sig aldrig
skyldig till pryderi. Än mindre kan Sigurd beskyllas för
denna öfverdrift. Kanske begagnar han sig väl mycket af
nutidens frihet att opåtaldt få framkomma med antydningar
om och ströftåg på det förr så strängt förbjudna området:
förhållandet mellan könen. Men Sigurd är aldrig osedlig,
blott någon gång rå, och detta mer i uttryck än i känsla.
I bådas berättelser råder den rena atmosfer, som personer,
sunda till själ och kropp, älska och behöfva. Sigurd skattar
aldrig åt den öfverdrifna reaktion mot förra tiders ofta en-
faldiga och förvända blygsamhetsideal, som vanställer många
af det »Unga Sveriges» vitterhetsalster. Blygsamheten är en
frukt af kulturen, och fast frukten någon gång urartat, bör
trädet ej förkastas utan förädlas såsom tillhörande ett högre
utvecklingsskede. Man är fullt berättigad att klandra och
förlöjliga det enfaldiga pryderi, som förr stundom t. ex. för-
bjöd den kvinliga patienten att föra öppet språk med sin
läkare, som än i dag hindrar många mödrar från att oförtäckt
varna sina söner för mötande frestelser, som för 10 till 12
års barn berättar historien om hur storken kommer bärande
med de nya små syskonen, som med ett ord ofta tvingar
högre klassers ungdom att på smygvägar och från orena
källor hämta förklaringen på de fysiologiska förhållanden,
som röra tillvarons ursprung. Många andra exempel på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
