Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 SIGURD OCH AMANDA KERFSTEDT SOM NOVELLFÖRFATTARE.
värde. Man har talat om indignationslitteratur. Denna no-
vell utgör ett bidrag till genren. Man har äfven talat om
efterklangsdiktning, men som sådan kan den ej betraktas,
den lika litet, ja mindre än t. ex. fru Agrells och fru Ed-
grens dramer. Amanda Kerfstedt var, som jag tror, den
första svenska kvinna, som i romantisk diktning tog äkten-
skapsreformfrågan till speciel behandling, först i ofvannämnda
novell, årsbarn med »Dockhemmet», och sedan i berättelsen
»Synd>!. Anklagelsen för efterklangsskribleri drabbar icke
henne; och äfven öfriga af svenska kvinnor utgifna äkten-
skapsskildringar äro ursprungliga skapelser så till planlägg-
ning som utförande, ofta äfven till syfte. Helt olika för-
hållanden och åsigter angripas t. ex. i fru Agrells båda
dramer »Räddad> och »Ensam». I pjesen »Kärlek> rör ten-
densen snarare barnets än föräldrarnes ställning. Om man
med efterklangspoeter menar sådana, som sakna egna åsigter
och syften och därför eftersäga . och efterstafva andras,
så kan beskyllningen ej riktas mot ifrågavarande författa-
rinnor. Deras stycken stämplas af fast öfvertygelse och
djupa erfarenhetsrön, ofta af brinnande reformifver; allt skäl
nog för att klassificera dem som indignationslitteratur, men
också för att, hvad dem beträffar, vederlägga anklagelsen
för efterklangsdikt. Att ämnet så ofta behandlats, tyder på
ett allmänt kändt samhällsondt, som kräfver bot, icke på
tom efterbildningslust. På sin höjd skulle: man kunna säga,
att mindre framstående författare, uppmuntrade af exemplet,
vågat i denna brännande fråga höja sin röst och instämma
i den stridskör, som tidehvarfvets största snillen utföra.
Drefves talet om efterklangslitteratur konsekvent, skulle
Ibsen och Björnson själfva inordnas bland efterklangspoeterna;
ty deras uppfattning af de olika könen var redan mer eller
mindre tydligt uttalad af Thackeray och Paludan-Miäller,
medan de norska snillena ännu sutto på eller nyss lemnat
skolbänken. Slutorden i »>Samfundets stötter> t. ex. uttrycker
samma kvinnobeundran, som tjugusju år förut på flere ställen
uttalades i »>Arthur Pendennis2.? Men det oaktadt röjer norr-
! Båda först tryckta i Finsk Tidskr., maj 1880, sept. 1881. ? Intressant
i litteratur- och kulturhistoriskt hänseende vore en jämförelse mellan Thackerays
»sArthur Pendennisr? och P.-Millers >4dam Homo».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
