Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANER OCH NOVELLER. 441
kan 1 det hela betecknas såsom ett godt arbete. Klasstyperna
äro väl träffade, stilen enkel och naturlig, och det hela uppburet
af en kärlek till arbetet och aktning därför, som bör tilltala. Fin-
känsliga och varmhjärtade äro bilderna från skolvärlden i »Ett
lefnadsmål», och frisk och vinnande den enkla teckningen af den
lilla dugtiga >Odågam. Däremot tyckes oss den sociala nutids-
bilden »Bottenvåningen och en trappa upp» något öfverdrifven och
väl ungdomlig i uppfattningen. Och tendensen i äktenskapshistorien
»Utsikter» är oklar, hvilket är skada, då flera af dennas detaljer
äro fint uppfattade och färgen emellanåt på en gång kraftig och
konstnärligt använd. Häftet slutar med en dramatisk skizz, >»Första
stegetb>, hvari konfirmationsfrågan diskuteras. Ämnet är dock allt
för omfattande och allvarligt att behandlas i så kortfattad och
skizzerad form. En viss ytlighet har här blifvit följden af försöket
att i en stämningsskizz pressa tillsammans ett stort samhällsproblem.
Hjärtpunkten i denna fråga ligger ej i, huruvida lekamensdelaktig-
heten i nattvarden är att fatta ordagrant eller bildlikt, utan i spörs-
målet om det är rätt att konfirmera omogna barn till en bekännelse
och en kyrka, hvars betydelse de ej förstå, hvars pligter och an-
svar de endast barnsligt ana. Och den unga konfirmandens dogm-
kritik är alldeles för vanlig och för föga djupgående för att kunna
bringa kyrkoherden att vackla och modern att tvifla. Här tyckes
oss sålunda ämnet hafva öfverstigit förf:s krafter.
& &
&
Jämför man, utan kännedom om författarne, Hilma Strandbergs
»Västerut> och Göran Björkmans »Idyller», så skulle man vara färdig
att tro, att den förra hade en manlig författare, den senare däremot
en kvinlig, om ej en viss »studentikos> ton i en del af dess skizzer
röjde ursprunget.
Hilma Strandbergs skizzer äro nämligen manligt käcka, dra-
stiska, kraftiga, emellanåt nästan brutala i sin samhällssatir. Där-
emot är det något »idylliskt>, något smått, näpet och behagligt i
hr Björkmans teckningar, hvilket är ovanligt hos en debuterande
nutidsförfattare, åtminstone med maskulint namn.
Redan uppslaget i förordet har en viss pojkaktig dristighet hos
Hilma Strandberg. Under formen af en novellskizz tager hon sig
där på ett ganska fyndigt sätt i försvar på förhand för möjligen
kommande anmärkningar mot henne för allt för trogna modell-
studier bland sina bekanta. Och käckheten får i en del af de
därefter följande berättelserna en nästan manlig kraft. Särskildt
är det presthatet, hvars indignation här »facit versus <Satiren är
därvid ofta träffande och kvick i sin hånande elakhet, men den är
på samma gång ock orättvis. Ja, den är kvick, skildringen af huru
bönderna aftvingas underskrifter på petitionen mot den osedliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
