Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 ROMANER OCH NOVELLER.
litteraturen, men hvar har det väl gått så befängdt till? Åtminstone
kan man med skäl fråga, hvarför det öfverallt skall vara ett så svart
hjärta bakom den svarta rocken. Har författarinnan aldrig sett en
ärlig, verkligt välmenande prestman? De finnas dock, och att
glömma dem i hela detta prestgalleri är en orättvis ensidighet.
Om hatet mindre lyste fram mellan raderna och man mera finge
ett intryck af, att presten felar på god tro, så vore särskildt >»Nit-
älskan» en sann och rörande bild; nu får äfven den något med af
öfverdrifternas blindhet. — Jämte presttyper är det framför allt bilder
af den fattige, härdade vestkustbon, som Hilma Strandberg teck-
nar — dessa med sympatiens intresse, men emellanåt med lika
drastiska öfverdrifter, som i prestkarrikatyrerna. Så är historien
från vrakplundrarens hem föga sannolik, och berättelsen om de
tvänne konkurrerande mjölnarne allt för öfverdrifven och för fan-
tastisk i sin natursymbolik. Men öfverallt är det en kraft och en
fart i skildringen, en säkerhet i teckningen och en medkänsla
med de små och förtrampade, som göra ett vinnande. intryck. Sär-
skildt är bilden af de skvallrande, småaktiga byfruarna i mamsell
Håkansons butik och af den stackars Kneipan, som skämdes bakom
marknadsskifvan derutanför, både träffande i sin satir och röjer en
hjärtlig innerlighet i människokärleken. Likaså är den redan om-
nämnda konstnärsnovellen ett dugtigt arbete, och det är poesi i dess
inlednings- och afslutningssymbolik från den arbetsfylda, rökhöljda
älfven.
I det hela torde Hilma Strandbergs debut vara den mest lof-
vande bland de här nämnda. Kommer lifserfarenhetens mildare
uppfattning och en större konstnärlig måttfullhet här till, så kan
måhända »Västeruts> författarinna en gång bli en bland de främsta
i ledet. |
Mindre storslagna äro Göran Björkmans ansatser, men hans
skizzer röja onekligen en wiss litterär talang, en stilistisk smak, som
man icke så ofta träffar hos debutanten. De motiv, han i sina
»Idyller> behandlat, äro för obetydliga för att afgifva någon til-
förlitlig måttstock för bedömandet af den vittra förmågan; men får
han en gång något allvarligt att säga oss och kan han då behålla
samma måttfullhet och naturlighet som i dessa små skizzer, så skall
ock han med skäl kunna kräfva ett aktningsfullt erkännande. Redan
nu bjuder han oss åtminstone två utkast, som förtjäna uppmärk-
sammande. Vi syfta dels på landtbrukaridyllen >En tuting till» med
dess något naturalistiska, men ganska stämningsfulla och naturliga
skildring af, huru intresset för husdjuren för landtbrukaren kan
komma att ersätta kärleken till egna barn; dels på den finkänsliga
och varmhjärtade skildringen uti »Syskon» af en syster, som flyttar
till sin bror studenten och söker att på inackorderingar förtjäna
till hans studiekurs, under det att de båda sluta i en ändamålslös,
oafbruten kamp för brödet för dagen. Denna Upsala-historia är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
