Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANER OCH NOVELLER. 445
lämplig omarbetning af arbetet nu slutligen öfvervunnit dessa be-
tänkligheter, räkna vi vår litteratur till vinst.
& . är
Ernst Ahlgren är en helt annan författareindividualitet än Ma-
thilda Roos. — Är hon skildrare, så är Ernst Ahlgren episk be-
rättare. Den förra skänker oss grupp-bilder, ögonblicksfotografier
ur societetslifvet; den senare psykologiska studier. Fröken Roos är
ett barn af den hufvudstad, hvars lättfotade lif hon framför allt
skildrar; författarinnan med den manliga signaturen har vuxit upp
i landsbygdens stillhet, där utvecklats till betänksamt allvar, och
den skånska bygdenationaliteten röjes på månget smådrag i Ernst
Ahlgrens litterära skaplynne. — »Höststormar» är helt enkelt existens-
måleri för målningens egen skull; »Fru Marianne» däremot en tendens-
dikt, som väl icke mynnar ut i någon abstrakt »fabula docet>, men
som dock uppträder allvarligt moraliserande, såsom lifvet själft
stundom gör det. Det är icke stilens lätta behag, som här fängslar;
utan framför allt är det grundstämningens allvar och ärliga sannings-
kärlek, som tillvinner sig vårt intresse, och som sedan ock gör att
spår af detta arbete efter läsningen stanna kvar i vår karaktär.
I »>Fru Marianne» skildras en flickas utvecklingshistoria från
familjens bortskämda älskling, den ytliga, ästetiskt njutningslystna
nutidskaraktären, till en mognad, pligttrogen, arbetsälskande kvinna,
som vet att genom ärlig, idog sträfvan själf länka sitt ödes trådar.
Utan att ännu hafva öppnat sina ögon för det verkliga lifvet
och seende världen genom roman-idealismens vanställande förskö-
ningsglas, svarar hon en ung, duglig man ja på hans frieri. Hon
omgifver hans prosaiska, kraftiga bild med romanhjältarnes skim-
mer och gläder sig åt att såsom hans hustru räddas från de eko-
nomiska trångmål, som hittills hindrat henne att fullt tillfredsställa
sin epikureiska håg för ästetisk förfining, för elegans och nöjen.
Men sedan hon gift sig och flyttat ut till sin mans stora, men ensliga
landtgård, märker hon föga till förverkligandet af sina förhoppningar.
Och hon är just färdig att tröttna på sitt hvardagslif och att börja
anse sig för en försummad och missförstådd, olycklig hustru, då en
barndomsvän till hennes man i rätt stund träder in i hennes hem
och bjuder på omväxling och på något pikant. Han är en kosmo-
polit, en Herman-Bang-figur, som förenar hos sig alla öfverdrifterna
i den ytliga ästeticerande riktning, åt hvilken hennes egna karaktärs-
fel tydligt pekade. Han vet att väcka hennes intresse, han är om-
gifven af den nimbus af öfverförfining, som hon beundrar. Snart är
det ett hemligt förhållande mellan dem bakom mannens rygg. Det
är icke en verklig passion, som befallande bjuder dem att böja sig;
det är blott förstulna blickar, som drunkna i hvarandra, förlängda
handtryckningar och till sist en halft aftvingad kyss, — med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
