Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
HEMKOMSTEN FRÅN JAGTEN.
Se’n närmsta trakten nu blifvit mager,
Man endast bort litet längre drager;
Med hela världen man öppnat fejd,
Och lag och rätt lika litet aktas
Som menskolif eller kungalejd;
Och köpmansgodset som oftast fraktas
Till slottets källrar i stället för
Till ort och ställe, dithän det hör.
En bleknad höstsol på utförsfärden,
Som lagt i skugga den djupa dalen,
Belyser fönstren i riddarsalen,
Där just man rustar sig motta värden
Samt hela följet ’af jägare
Med fylda sölffat och bägare.
Snart höres muntert ett jagthorn klinga,
Och hästar vrenskande hemåt springa
Med brunstekt ryttare, skummig bringa;
Och hårdt i dånande ekebro
Slår i den trafvande hästesko.
Nu saktas farten, i ordnad trupp
Drar jägarskaran mot borgen upp:
De två lurblåsarne, unga gossar
På hvita hästar i tågets spets,
Synbarligt fröjdas åt slutad hets;
Den spända kinden i svettbad blossar,
De falla undan vid inkörstornet
Och hålla stilla på hvar sin sida,
Allt medan följet förbi får rida.
De drilla ståtligt, de vända hornet
Än inåt porten, att hvalfven skalla,
Än utåt dalen till svars att kalla
De djupa klyftornas ekon alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
