Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
HEMKOMSTEN FRÅN JAGTEN.
De bägge fångarne sist i raden
Ha svårt att lunka med kavalkaden,
De släpas bundna vid hvar sin häst;
På deras rygg faller ridspöt mest,
Och danska glåpord omkring dem hagla,
Om hur i morgon man aktar nagla
På porten fast deras högra hand.
— De endast bita i sina band.
Två långa karlar i dalakläder,
Kring lifvet bälte af handsbredt läder,
På ryggen armborst af hemgjordt slag,
Rundskuret hår öfver bistra drag
Och senor vanda vid karlatag.
De sakta farten, de liksom dröja,
De se sig om som i stum förbidan;
Men föremålen sig dunkelt röja,
Det skymmer på, och åt vestersidan
Dör efterskimret af solens sken,
I bleknad sky tindra stjärnor re’n.
Då glimmar något å skogig topp...
En vårdkas flammar mot himlen opp;
Den följs af andra ... på alla kullar
Nu lysa eldar. Och tyst, hvad hörs?
Ett buller hitåt af vinden förs,
Mångstämmigt dån genom dalen rullar,
Ett härskri skallar här strax invid.
— Hvad är det, säg då, i Herrans frid?
Det Sveriges folk är, som börjat skaka
På utländskt ok och begär tillbaka
Sin gamla frihet, sin gamla rätt;
Det är vår krigiska bondeätt,
Det är dess pikar i solen skina,
Det är dess pilar, som börja hvina.
Till ordning fogden hörs fåfängt kalla;
De flesta redan ha sadlat af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
