Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 VETENSKAPEN OCH SAMHÄLLET.
en existens på egna ben. Men den är det lika litet, som en
människa är en varelse utan föräldrar. Hvarje kulturföremål
har sina fäder och förfäder; och såsom man hos de lefvande
varelserna i embryots utveckling ser afspeglingen af hela
det lägre djurlifvet, så ega ock kulturtingen sin embryologi
uti sin historia. Den eleganta lilla tidmätare, som du i form
af ett remonterur bär i fickan, hyser inom sig visserligen
icke i realiteten men i ideen hela raden af föregångare:
solvisaren, vattenuret, sanduret, det klumpiga loduret, Nirn-
bergerrofvan, spindel-, cylinder- och ankaruren. På detta
sätt är hvarje kulturting från den lilla tingest, jag nämnde,
till samhälle, rätt och sedlighet en genom hopande ständigt
växande och ständigt förbättrad produkt. Här bekräftas
alltså vår ofvan gifna bestämning af kulturens väsen, ty hvad
är det som hopas och som därmed gifver kulturföremålen
annan gestalt och kulturen själf växten? Icke är det mate-
rielt stoff, de kroppsliga ting, verktyg, maskiner o. s. v.,
hvaraf vi betjäna oss, ty de förgå; icke häller är det de in-
stitutioner, lagar och seder, hvarunder vi lefva, ty dem växa
vi ifrån — utan insigten allena, som skapar de förra och
omformar de senare är det, som växer och som hopas i
kulturen. Vi rätta och omgestalta våra kunskaper samt
lägga nya därtill och så framträda som frukter däraf de
nya formerna och de nya tingen på kulturens alla områden.
Att kulturen är en samlingsprodukt, visar sig kanhända
allra tydligast uti dess förhållande till individen, eller rättare
uti individens förhållande till den. Hvar och en utaf oss födes till
världen lika naken på vetande som på kläder. Vi äro, då vi
utträda ur modersskötet, hvar och en ett naturens barn, en
vilde, som ock skulle förbli en vilde med dennes okunnig-
het, hans råa instinkter och otyglade böjelser, om vi nödgades
hvar för sig börja på nytt. Att mänskligheten under sådana
förhållanden aldrig skulle kommit någon väg och alltjämt
stannat på naturstadiet är klart. Att så icke skett, och att
vi snabbt utveckla oss, det har varit och är möjligt endast
och allenast därigenom, att det ena slägtets arbete tagits i
arf af hvarje följande, och att resultaten af detta arbete
ständigt hopats samt i hvarje tid bilda en samlingsprodukt
— kulturen, hvilken så meddelas det uppväxande barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
